Dagbok för SOKUs Sommarkurs 2009 i Patriarkatet, Syrien

Publicerad Fredag 18 Juni 2010 17:11

Detta är dagboken för SOKUs Sommarkurs 2009 i Syrisk Ortodoxa Kyrkans Patriarkat i Syrien. Deltagarna på kursen har gruppvis fört dagbok för att dokumentera denna kurs; denna resa och vistelse i fädernas land. Det är deras personliga och gemensamma upplevelser. Allt som är dokumenterat är skrivet i största respekt för andra och varandra och skämten som grupp är att ta som skämt. Ta del av denna dagbok och låt dig inspireras och dröm dig bort till en tid och plats fylld av helighet, härlighet och insikt; av glädje och tårar och skratt; av kunskap och lärande; av andlig inspiration.

Dagboken har delats upp i tre delar, där de två första delarna redan har publicerats. Här följer den tredje och sista omgången…

Dag 11, tisdag 4 augusti Skribenter: Grupp 2 – Hana Inan, Zakia Hanouch, Lena Josefson & Gabriella Kurt

Vår dag började som vanligt med morgonbön kl 7 och därefter frukost, till frukost fick vi syrisk Nutella, som inte alls smakade som den Nutella vi är vana vid men folk vräkte i sig. Vi hade nu börjat äta frukost i markaz. Deyroyo Jozef höll i dagens föreläsning som handlade om predestination and faith (predestinations och ödet). Deyroyo Jozef ska i år fylla 26 år, men väldigt duktig och påläst, han svarade väldigt bra på våra frågor. Han läser filosofi för närvarande i Grekland, Aten och ska ta magister examen. Deyroyo har inte alltid känt att munklivet var ämnat för honom utan det kom på senare år, när han var 21 år. Vi kände oss jätte trygga med honom, han var väldigt avslappnad och fick oss att skratta flera gånger under föreläsningen. För dig som vill veta mer om Deyroyo Jozefs föreläsning håll utkik på hemsidan! Alla uppskattade den fina föreläsningen och möjligheten att få lära känna en ung munk. Föreläsningen följdes såklart av en lång fin frågestund.

Dagen fortsatte enligt schema med lunch i klostret, fritid/vila/plugga beroende på vad man hade att göra och vad man var i behov av. En sak måste säga det var så mycket att göra, så mycket att läsa och få in i huvudet. Vi har syrianska men det är också föreläsningarna vi vill få in i huvudet, de är hur intressanta som helst! Efter kvällsbön hade vi två lektionspass, syrianska och hymnlektion där vi lärde oss hymner som ”qabel brahmayk”, ”xal tarxaik xito” och ”setoro dil”. Som tur gillar många i gruppen att sjunga och vi har även några riktiga sångfåglar som under stora delar av dygnet förgyller vår dag med deras underbara kvitter, vissa tom i sömnen (Linda)!

Framåt nio tiden på kvällen hade vi en andlig stund utomhus med Abona Mikhoiel. Abona Mikhoiel hade mycket att berätta och vi fick äran att lyssna till några andliga berättelser som han delade med sig. Han talade på ett sätt som tilltalar oss ungdomar och han uttryckte väldigt bra. När frågorna började ställas hade han en förmåga att svara på ett sätt som var lätt att förstå.

Dagens: Efter att ha städat undan och diskat, splittrades vi. Vissa gick och la sig medan andra satte sig för att plugga. Det var ganska sent och för att illustrera hur trötta vi var ska jag här nedan beskriva en händelse: Gabriella, jag Zakia, Salli, Lena, Isaac och Christoffer satt, som ovan nämnt, i matsalen och pluggade. Jag hade själv inte syrianska läxa så jag läste Gabriellas läxa. ”Shari, vad betyder det Gabriella?”. - ”Hanborjade ” -”Hamburgade? - ”Vadå Hamburgare?”

Haha, vi skrattade så vi fick ont i magen! Detta var verkligen dagens! Vi alla är så otroligt tacksamma över denna möjlighet! Det känns som om vi ska hem snart. Vi får uppleva så mycket och får nya kunskaper. Vi får skratta och ibland gråta av skratt! Tack gode Gud!

Dag 12, onsdag 5 augusti Skribenter: Grupp 3 – Linda Yousef, Roberta Togan, Cecilia Degirmenci & Sally Melke

Morgonen började tidigt som alla andra dagar med morgonbön kl 7,00 som därefter följdes av den efterlängtade frukosten som alla halsade i sig för att orka med dagens värmebölja, de spännande föreläsningarna och resten av dagens fulla planering. Dagens föreläsning hölls av Abona Jozef med Deyroyo Samuel som tolk, som handlade om hur man ska läsa bibeln och vad man ska tänka på under tiden man läser den samt att förstå dess innebörd. Föreläsningen var indelad i två delar, där första delen var en övergripande förklaring över lästekniken av bibeln. Den andra delen gick vi igenom en bibelvers för att praktisera tekniken som hade tagits upp i den första delen. Att läsa och förstå bibeln är verkligen en hel vetenskap, det finns så mycket man kan få ut på några få ord.

Efter den lärorika och intressanta föreläsningen fick vi njuta av en god lunch tillsammans med biskopar, munkar och eleverna på klostret. Mellan klockan ett och fyra var det dags för siesta-time, eftersom det då är som varmast ute. Vissa av oss passade på att ta en lite tupplur, andra studerade syrianska eller gick igenom föreläsningarna och somliga tog det lugnt någonstans i klostrets område och begrundade. När vilan väl var över var det dags för kvällsbön och därefter hade vi lektion i syrianska, så det gällde att ha koncentrationen på topp.

Vi var indelade i tre grupper, där i den första gruppen var det malfono Michel Issa som undervisade syrianska. I den andra och tredje gruppen var det Stefan Aydin och Yuhannes Kurt som undervisade. Denna dag, såsom alla dagar i syrianska hade gruppen läxförhör och vi tackar Gud för att det gick bra för oss alla. Syrianska lektionerna var verkligen tuffa, de var så pass tuffa att många av oss hade mardrömmar och rabblade upp texter i sömnen. Lektionerna pågick dag som natt, morgon som kväll….

Kvällen hade lagt sig över himlen och vi fick äran att denna kväll sitta tillsammans med Abuna Deyroyo Afram och ha en fin och oförglömlig andligstund. Han berättade lite kort om sig själv och varför han blev munk, därefter berättade han några otroligt vackra andliga och verklighetsbaserade berättelser som handlade om den evinnerliga kärleken.

Alla de fina berättelserna berörde en innerligen och fick en att rysa i hela kroppen. Den andliga stunden avslutades med att vi sjöng några hymner tillsammans och därefter var det dags att gå och lägga sig för att åter samla krafter till nästa dag.

Tack till Gud och tack till alla fina människor som har gjort denna dag till en minnesvärd och lärorik dag!

Dag 14, fredag 7 augusti Skribenter: Grupp 2 – Hana Inan, Zakia Hanouch, Lena Josefson & Gabriella Kurt

Dagen började lik alla andra dagar på klostret, med morgonbön och därefter frukost. En efterlängtad föreläsning om äktenskapet väntade sedan. Det var Abona Deyroyo Mikhoiel som föreläste och han tog upp saker som vad man ska tänka på vid val av livspartner, om kärlek vid första ögonkastet, hur viktigt det är att ha en präst med under tiden innan giftermålet, hur man sedan ska leva tillsammans i Guds kärlek. Någonting annat fint som han tog upp var jämlikhet mellan mannen och kvinnan. ” Gud inte skapade kvinnan från mannens fot, för att mannen ska trampa på henne. Inte heller skapade Han kvinnan från mannens huvud, så att kvinnan skulle vara över mannen. Istället skapade han kvinnan från mannens sida, från mannens revben som beskyddar hjärtat, för att de är jämlika och lika värda i Guds ögon. Alla var väldigt nöjda och många frågor ställdes efter föreläsningen fram till dess att matklockan började ringa. Det var dags för mat, mums!

Vi åt ganska snabbt, för vi hade en service som väntade. Den tog oss till den arameisk talande byn Maxlola, där en stor del av befolkningen är kristna, och sedan till Saydnaya. Vårt äventyr startade i Mor Serkis och Mor Bakus kloster i Maxlola, där vi fick höra en kvinna säga Fader vår på arameiska. Från klostret vandrade vi i hettan genom Mort Teklas spricka, det berg Gud delade för att rädda henne från att bli dödad av sin fars soldater, vidare till Mort Teklas kloster, där hennes grav finns och idag även ett barnhem. Högt uppe på berget bakom klostret stod en ståtlig Jesus staty, det var en mäktig syn.

Väl klara i Maxlola begav vi oss till Sayednaya, där vi först träffade Abona Deyroyo Samuels moster och mormor. De bjöd oss på lite kallt att dricka och sött att äta. Sedan träffade vi även Abonas morbror som är frisör, på väg till korsbutikerna där vi fick tillfälle att göra lite bazar och köpa lite gåvor. Stefan och Josef fixade riktigt bra priser åt oss.Det roliga är att deras arabiska inte är flytande och man hör kilometer bort att de är utlänningar. Stefans arabiska knäcker ändå, vi skulle pruta hos en man utanför Jungfru maria klostret.Han hade varit busig och mannen sa är det inte varmt? Stefan: ” Ee ammo ktiir hemo yo hoon..” Därefter var det bara till att ta sig upp för de många trapporna för att nå vårt mål, st Marias kloster. En troende skulle bära fram olja som gåva till klostret, men råkade spilla oljan när hon gick uppför trappan. Då hon försökte torka upp oljan bildades en bild av Jungfru Maria. Än i dag finns denna bild kvar och runt den finns ett galler där de troende som kommer för att besöka klostret och få välsignelse tar en vit helgad tråd och knyter fast den på gallret och ber en bön i sitt hjärta.

Vi hade varit på våra fötter sen morgonen och det var varmt. Vi skulle nu till vår sista stopp: Deyr El Kerobim (kerubernas kloster). Detta kloster befann sig på det högsta berget vårt öga kunde skåda! Det var så häftigt! Vi hade tidigare sett det från klostret Mar Afram om kvällarna, som ljuststrålar på bergets topp. Vi njöt av utsikten, och det var lite roligt att kunna peka ut Mor Afrems kloster när vi stod däruppe.

Mörkret närmade sig och vi alla var hungriga och lite trötta, så på vägen ned för berget stannade vi vid en mysig restaurang och åt mat tillsammans. Majoriteten av gruppen, de modiga, vågade sig på något nytt idag. De hade fått ett tips av Abona Samuel att testa på drickan ”nanax xam leymon”. Det smakade fräscht och nyttigt. Mätta och belåtna åkte vi hem till klostret. Tack för ytterligare en otrolig dag!

Dag 15, lördag 8 augusti Skribenter: Grupp 3 – Linda Yousef, Roberta Togan, Cecilia Degirmenci & Sally Melke

Dagen började med morgonbön och frukost. Efter det var det dags för den efterlängtade shopping dagen i Damaskus. Vi bestämde oss för att börja med att köpa kors och sådant för att sedan shoppa annat. Men korsaffären i Bäb Touma var tyvärr stängd så vi fick börja med den andra sortens shopping. Väl framme i stan fördelades vi in i mindre grupper.

Nu började det shoppas. En massa klänningar, strumpor, smycken och mycket mer. När alla var helt slut och nöjda med sina köp så var det dags för shopping av kors. Stefan och Josef fick sätta igång med prutandet medan alla andra plockade på sig en massa armband, tavlor och halsband.

Nu var vi super trötta och ville bara få se Mor Afrem klostret igen. När vi kommit fram hade vi inte mycket krafter till annat än sömn.

Dag 17, måndag 10 augusti Skribenter: Grupp 2 – Hana Inan, Zakia Hanouch, Lena Josefson & Gabriella Kurt

WE DON’T WANT TO GO HOME! Tiden har verkligen gått så snabbt! Det är redan måndag och snart har vi prov och snart ska vi återvända till Sverige. Gabriella och Zakia har försökt tappa bort sina biljetter (OCH pass), för att kunna stanna kvar i klostret, men biljetterna hamnade ändå tillslut i Sandras händer.

Då det var första dagen i Mariafastan, bestod frukosten efter morgonbönen, av halawe, klostrets egna zaytone (som idag var extra goda enligt Linda), marmelad och ”tunt bröd från Aleppo”, jani med andra ord Lahmo Halabi! Detta kanske låter lite torrt men med det goda teet smakade det riktigt bra. Alla åt och var nöjda. Mariafastan som påbörjats var ursprungligen 15 dagar men har kortats ner år 1946, av vår förra patriark Mor Afrem Barsoum, till endast 5 dagar, men det finns troende som än idag fastar alla 15 dagar. Må Gud stärka och ta emot allas fasta.

Under frukosten fick vi reda på att Sayedna Mattias skulle hålla i nästa föreläsning. Vi blev så galada för han är verkligen en av våra favoritpersoner. För att göra honom lite glad och visa hur tacksamma vi var över att de tagit emot oss med öppen famn och givit oss av sin tid, tog vi alla på oss de fina Mor Filoxinos T-shirtar som vi fått i gåva av honom. Alla satt förberedda och väntade på sayedna. När han steg innanför dörren till klassrummet och såg till sin förvåning alla bära T-shirtarna log han stort. Och när han ler, ler han inte bara med läpparna utan med hela ansiktet. Det strålar om honom! För er som inte har träffat eller sett honom så, kan vi säga att det finns få som Sayedna Mattias. Han är otroligt ödmjuk och han har verkligen karaktär. Han utstrålar glädje och kärlek. För att få dig som läsare att förstå hur mycket vi ser upp, respekterar och älskar honom ska jag beskriva en situation som upprepade sig jätte många gånger under nästan 2,5 veckor, jani som en hackad skiva. När vi går från matsalen, lektion, på promenad och ser Sayedna kan vi inget annat göra än att le med alla våra muskler (inget som vi kan kontrollera – it just happens!) Leendet vi får varje gång vi ser honom är något utöver det vanliga: vi ont i kinderna. Det blev träning för ansiktsmusklerna vill jag lova er! Han, liksom alla andra munkar, nunnor, präster och biskopar är en bra förebild för oss och vi ber att Gud ska stärka dem alla. Föreläsningen handlade om det heliga sakramentet: bikt/ånger. Sayedna Mattias berättade att om den troende verkligen berättar alla synder under bikten och ångrar sig ur djupet av sitt hjärta, oavsett hur ”stora” synd denne har begått, får han förlåtelse och blir lika ren och helgad som han var efter dopet. Även om det kan vara svårt att ångra sig och våga berätta allt, att vandra ångerns väg, så finns det ingen bättre känsla än att känna sig förlåten. Sayedna Mattias berättade om den kända hymnen i vår kyra ”Ebke Ebke”. Att det var en Maferyono som var älskad av sitt folk och även muslimer men som syndade och konverterade sig till Islam. Nästa dag förstod han vilket misstag han hade begått och ångrade sig. Han gick iväg och var för sig själv och gick ”ångerns väg” . Han bad och grät. Under denna tid skrev han hymnen ”Ebke Ebke”, som betyder: Jag gråter, o jag gråter över mina synder som jag begått...” Om man vandrar ångerns väg, såsom denne Mafryono kommer förlåtelsen och detta leder till en stor och sann glädje. Det var en mycket bra och givande föreläsning, för många hade frågor kring just synder, förlåtelse: förlåter Gud alla synder? Vad händer om jag syndar igen efter att jag ångrat mig osv. Ämnet var viktigt och centralt i vår kyrka, speciellt viktigt är det för oss ungdomar som ständigt försöker finna svar. Efter alla frågor som följde, tog vi ett gruppfoto iklädda våra fina Mor Filoxinos T-shirtar strax utanför klostret. Stackars eleven ”yolufon” som skulle ta gruppkortet såg helt förvirrad ut, han hade runt femtio elva kameror hängandes runt armarna.

Nu var det äntligen lunch. Medan vi åt fick vi reda på vilka sysslor vi blivit tilldelade. Vi var sedan första dagen indelade i 3 grupper. Varje grupp fick nu i uppgift att intervjua två utvalda personer i klostret; munkar, nunnor eller Sayedna Mattias. Alla hoppades självklart på att få intervjua Sayedna Mattias! Alla tittade spännt på Sandra när hon nu berättade vem som skulle få äran. Första gruppen, isaac, Miled, Christoffer och Josef skulle intervjua två munkar, Grupp tre, Linda, Salli, Ceclia och Roberta fick en nunna och återberätta hela resan och vi fick Sayedna Mattias och en nunna! Vi blev så glada!!!

Under tiden som det sakta började mörkna, stjärnorna och månen gjorde sig synliga, förberedde vi lite fruktskålar, vatten- och honungsmelon för att ställa fram på bordet ute på gården framför Markas. Idag satt Deyroyo Augin med oss. Han hade mycket att berätta trots att han är så ung. Han är 21 år gammal och för tillfället patriarkatets yngsta munk! Ingen av oss trodde våra öron när han talade om det för oss. Han sa som sagt mycket fint under denna kväll, men något som väckte just mina tankar var att han sa att ”Bibeln börjar med en kärleksakt, då Gud skapar människan och den avslutas med en kärleksakt, då Jesu korsfästs och uppstår för vår skull”. Gud älskar oss. Vi måste också visa lite kärlek, mot honom och våra medmänniskor. Guds nattefrid!

Dag 18, tisdag 11 augusti Skribenter: Grupp 3 – Linda Yousef, Roberta Togan, Cecilia Degirmenci & Sally Melke

Som vanligt började dagen med den tidiga morgonbönen och den snabba frukosten. Efter det var det stund för en föreläsning som hölls av Abona Deyroyo Matta. Föreläsningen handlade om kyrkohistorian, det var en mycket givande föreläsning.

Efter föreläsningen var det lunchdags. Under fritiden valde många att sova. För att vara utvilade inför dagens studier. Eftersom provet skulle äga rum dagen efter denna dag var alla lite stressade och nervösa. Vi hade ingen hymn eller syrianska lektion den dagen för att vi ska vara fokuserade på pluggandet.

Vid fyra var det tid för kvällsbön. Därefter fritid för studierna. Senare på kvällen spelades det fotboll på patriarkatet. Det var häftigt att se på munkar och biskopen när de spelade fotboll, de kunde verkligen lira med bollen. Kvällen avslutades med hymner tillsammans med Biskop Mattias.

Dag 19, onsdag 12 augusti Skribenter: Grupp 1 – Josef Aslan, Isaac Ido, Kristoffer Demir & Miled Yüksel

Onsdags-Morgonen kom och började med vår sista morgonbön i Mor: Afrem  (för denna vistelse ) följt av en Andlig Frukost. Efter detta väntade två prov, först skriftligt följt av muntligt prov i Suryoyo ’k”th”åbonoyå i olika nivåer och Abona Samuel’s prov, en uppsats på en fråga om reportaget;

”Om en människa skulle komma fram till dig och vill lära känna den Syrisk Ortodoxa Kyrkan och kanske vill konvertera. Du har då ansvaret att ge honom/henne en sann och tydlig bild av din Kyrka… Tänk på att denna person inte vet något om din Kyrka. Hur skulle du bäst kunna beskriva din Kyrka?”

Under tiden vi skrev uppsatsen går Abona runt med mjuka steg och lägger en liten gåva på vårt bord. Glädjen spred sig i hela klassrummet när vi öppnade den lilla tygpåsen och tog upp patriarkens jubileumsmynt.

Efteråt var alla lättade och behövde fyllas på med Andlig Lunch. Med snabbt agerande fortsatte dagen med att somliga packade och städade, andra gjorde sina intervjuer och sist övade vi oss på hymnen vi skulle framföra för Hans Helighet Patriarken. Väl uppklädda gick vi alla tillsammans till vår sista Gudstjänst med Hans Helighet Patriarken närvarande. Vi alla njöt av att ta in varenda liten droppe som vi fick ta del av från bönen, hymnerna och den ljuvliga doften.

Efteråt satt vi i patriarkens kontor, hade en pratstund med honom och drack kaffe i små koppar. Vi hade även den indiska biskopen med oss i rummet och han välsignade med sin närvaro. Också lyssnade vi på Hans Helighet Patriarken’s mycket rörande tal till Syrisk Ortodoxa Kyrkans Ungdomar från Sverige, speciellt från Sverige; ”Jag är jätteglad över er vistelse här på Klostret och må det inte bli den sista. Ni ska ta vara på det ni lärt er och sprida fina budskap från detta vidare, ni kommer alltid finnas i mitt hjärta…”

Ytterst rörda sjöng vi; ”Sång Till Hans Helighet Patriarken’s Ära”, Yuhanon inled med första versen, och han var väldigt glad för vår sång. Gabriella & Josef Rundade av med läsning, deras röster hördes klart och tydligt genom alla rum och vrån, överlämnade sedan en jättefin vas som gåva till Hans Helighet. Då vi skulle lämna Hans Helighet så var det en av tjejerna (Zakia) som hade med sig hråre för välsignelse. Kristoffer (jag) & Milad sprang då snabbare än ”småtjuvarna i Damaskus” efter sina, dessa blev också välsignade, ett minne för livet!

I väntan på kvällsmaten träffade vi på två Koptiska nunnor som hade en färskt målad äkta ikon med sig, Mor Sewerios, en mycket vacker syn! Klockan för kvällsmat ringde. Vår sista måltid väntade, ett minne blott. Så enkel men så gott… Vi åt snabbt upp vår välsignade mat för att bli klara först, invänta rätt tidpunkt och sen tillsammans ställa oss och sjunga hymner i hög stämma till Mor Afrems Elever, Diakoner, Munkar, Präster och Sayidna Mor Filixinos Mattias Nayis. Och tro mig de svarade oss med dubbla stämman, obeskrivligt häftigt… Vi försökte överrösta de och de försökte överrösta oss, vilket tryck det var i hela matsalen! Detta var verkligen andligt stärkande.

Den sista tiden på klostret kändes väldigt tung. Vi tog farväl av alla på klostret. Abona Josef satt mot slutet tillsammans med en grupp och sjöng hymner utanför Klostret, alla var överallt tills vi skulle åka, ah ni fattar, Syrianer alltså. Då vi skulle åka stod Sayidna Mattias, Abona Samuel och många fler och önskade oss ”darbo ftiho” också detta ett minne för livet, obeskrivligt!

På taxin mot flygplatsen var det ett minnets stund… Tack Gud †

Dag 20, torsdag 13 augusti Skribenter: Grupp 2 – Hana Inan, Zakia Hanouch, Lena Josefson & Gabriella Kurt

Våra sista minuter på klostret närmade sig och alla samlades omkring oss. Även Sayidna Mattias ärade oss med sin närvaro, när vi började göra oss redo att åka till flygplatsen. Vi tackade alla än en gång och tog farväl, det var en känsloladdad stund för alla. Efter att vi kommit fram välbehållna till flygplatsen skulle vi ta oss igenom flygplatsens grova kontroller. Det tog oss totalt tre timmar och 2500 syriska pund för att nå vårt mål, flygplanet. Vi höll till och med på att missa flygplanet, men planet blev försenat på grund av oss. Väl på planet var våra energidepåer tömda och alla slocknade direkt. Vi mellanlandade i Istanbul, där vi fick lite tid för shopping. Nu stod Turkiets kontroller på tur, men de var mycket mildare och kan inte jämföras med det som vi fick utstå i Syrien. När vi gått på planet var vi fortfarande trötta vissa somna andra samtalade om vistelsen i Syrien.

Vi visste att vi snart var framme i Sverige när vi såg skymten av Stockholms skärgård. Man kände sorg och glädje på samma gång, man kände glädje för att vara hemma och återse nära och kära, men samtidigt sorg över att ha lämnat en välsignad plats och underbra människor. Planet landade och vi klev av, i samlad trupp begav vi oss för att hämta våra väskor fyllda med minnen från Syrien. Tyvärr stod Sandra och Milad utan väskor på grund av Syriens oorganiserade förmåga. Hanas väska var totalt förstörd, aloho mhasela, men hon tog genast tag i saken. Hon kontaktade ”väskansvarig” och kom tillbaka en stund senare med en splitter ny väska och alla kastade avundsjuka blickar mot henne. Plötsligt var allas väskor ”förstörda” och ville ha ny väska. Efter ett gott skratt, var det dags att skiljas åt. Men vi lämnade varandra i hopp om att snart få träffas igen. Tack till alla som gjort denna resa möjlig! Och ett stort tack till klostret som tog emot oss med öppen famn!

Med detta så vill hela SOKU-Sverige samt alla deltagare på denna fantastiska sommarkurs tacka Gud först och främst för en sådan fin välsignelse. Vi tackar Hans Helighet Patriarken, alla biskopar, hela prästerskapet, munkarna, nunnorna, eleverna och alla klostrets innevånare. Tack till Abuna Deyroyo Samuel Issa, till malfono Michel Issa och till alla engagerade. Tawdi lMoryo u tawdi lkhun!

« Tillbaka