{"id":2505,"date":"2005-11-26T08:16:46","date_gmt":"2005-11-26T07:16:46","guid":{"rendered":"http:\/\/www.soku.org\/tillagnad-europas-ledstjarna-mor-julius-yeshu-cicek-blomman-i-vast\/"},"modified":"2005-11-26T08:16:46","modified_gmt":"2005-11-26T07:16:46","slug":"tillagnad-europas-ledstjarna-mor-julius-yeshu-cicek-blomman-i-vast","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/soku.org\/en\/tillagnad-europas-ledstjarna-mor-julius-yeshu-cicek-blomman-i-vast\/","title":{"rendered":"Till\u00e4gnad Europas ledstj\u00e4rna: Mor Julius Yeshu Cicek – Blomman i v\u00e4st-"},"content":{"rendered":"

M\u00e5nga tankar har vi \u00e4gnat dig, och m\u00e5nga t\u00e5rar har fallit i djupet av v\u00e5ra hj\u00e4rtan, och de faller \u00e4n, f\u00f6r det ljus som slocknat f\u00f6r v\u00e5ra \u00f6gon. N\u00e4r Jesus m\u00f6ttes av d\u00f6dsbudet \u00f6ver sin k\u00e4re och n\u00e4ra v\u00e4n Lasarus upplevde Han en sorg i hj\u00e4rtat, och n\u00e4r Han begav sig till den plats d\u00e4r Lasarus var begraven, b\u00f6rjade Han gr\u00e5ta. Han som var sann Gud av sann Gud och stod (st\u00e5r) \u00f6ver d\u00f6dens makt, gr\u00e4t \u00f6ver en m\u00e4nniska. Hur ska vi d\u00e5 inte gr\u00e5ta f\u00f6r en stor man som dig?<\/strong><\/p>\n

Hur kan man s\u00e4ga att du \u00e4r stor? Storheten m\u00e4ts i ens g\u00e4rningar man \u00e5stadkommer under sitt jordeliv. <\/p>\n

Vi har f\u00f6rlorat dig bland oss, men himlen och dess inv\u00e5nare fr\u00f6jdas \u00f6ver din ankomst. <\/p>\n

Men egentligen \u00e4r det fel att s\u00e4ga att vi f\u00f6rlorat dig, utan endast f\u00f6r en kort tid har vi skiljts \u00e5t. Inte \u00e4r v\u00e4l en stor personlighet som Mor Julius Yeshu Cicek f\u00f6rlorad n\u00e4r han nu g\u00e5tt ur tiden? Det \u00e4r tv\u00e4rtom. Helgonen blev sanna helgon efter de gick bort till Herren. <\/p>\n

Min farfar har alltid sagt att om man l\u00e4mnar efter sig ett namn, ih\u00e5gkommet av m\u00e4nniskor i gl\u00e4dje och v\u00f6rdnad, ja d\u00e5 har man lyckats med en stor livsuppgift. Ty alla ens skatter och rikedomar f\u00f6rsvinner med tiden, men det respekterade namnet varar i evigheter. V\u00f6rdige biskop, detta st\u00e4mmer v\u00e4l in p\u00e5 dig. Alltid skall vi minnas dig som en gedigen, arbetande person. Aldrig vilade dina h\u00e4nder i Herrens tj\u00e4nst. Alltid var du till hands f\u00f6r dina f\u00e5r, som du vigde ditt liv \u00e5t. Stolt bar du ditt kors genom alla dessa \u00e5r. Din r\u00f6da dr\u00e4kt vittnade om det blod du st\u00e4ndigt var beredd att offra, f\u00f6r Gud, f\u00f6r dina f\u00e5r. <\/p>\n

Ditt arbete med att \u00f6vers\u00e4tta, sammanst\u00e4lla och trycka b\u00f6cker i kyrkans namn, kommer alltid vara en oumb\u00e4rlig skatt f\u00f6r oss efterlevande. Var g\u00e5ng vi \u00f6ppnar dessa b\u00f6cker och bl\u00e4ddrar till f\u00f6rsta sidan, skall vi se ditt namn och minnas dig, i gl\u00e4dje, sorg och heder. Ty b\u00f6ckerna vittnar f\u00f6r oss om den stora k\u00e4rlek du hade f\u00f6r din Moder, Kyrkan. <\/p>\n

En biskop sade, att du endast i syfte att visa m\u00e4nniskorna att du valt din Moder, framf\u00f6r v\u00e4rlden och din biologiska moder, inte n\u00e4rvarade p\u00e5 hennes begravning. Visserligen kan detta tolkas p\u00e5 ett negativt s\u00e4tt, som att du kallt och k\u00e4nslol\u00f6st ignorerade begravningen av den mor som f\u00f6tt dig fram i livets h\u00e5rda v\u00e4rld. Men \u00e5 andra sidan \u00e4r denna g\u00e4rning ett sant f\u00f6rverkligande av Jesu ord som lyder \u0094Om n\u00e5gon vill f\u00f6lja mig, skall han f\u00f6rneka sig sj\u00e4lv och varje dag ta sitt kors och f\u00f6lja mig\u0094(Luk. 9:23). Sannerligen valde du att ta emot Guds barn i din famn, du hade den omsorgen som en fader har om sina barn. \u00c4ven h\u00e4r vill jag s\u00e4ga hur mycket dina g\u00e4rningar st\u00e4mde in p\u00e5 vad v\u00e5r Herre Jesus Kristus sade och ville av oss. \u0094Den som tar emot det h\u00e4r barnet i mitt namn han tar emot mig\u0094.(Luk. 9.48). <\/p>\n

Jag kan t\u00e4nka mig, hur du nu vandrar bland Guds \u00e4ngar, i fridfullhet och h\u00e4rlighet, oavl\u00e5tligen prisandes Gud. Jag kan se hur du f\u00f6renats med Mor Petrus och Paulus, Mor Ignatius, Mor Afrem, Mor Yakub och alla de andra miljoner helgonen som fyller himmelrikets marker. Du som var dag sj\u00f6ng och bad deras psalmer och b\u00f6ner, hur underbart \u00e4r det inte att se dem nu? <\/p>\n

Att b\u00e4ra det \u00e4mbete du valde, var en tung b\u00f6rda (i en positiv bem\u00e4rkelse) f\u00f6r din m\u00e4nskliga och begr\u00e4nsade kropp, som \u00e5r efter \u00e5r br\u00f6ts ner i den g\u00e5ng som f\u00f6ljer alla d\u00f6dliga. Men din sj\u00e4l mognade och vart starkare av all den tyngd och sm\u00e4rta du genomgick i livet. N\u00e4r sj\u00e4len mognat och Herren valde att kalla dig till Honom var det helt ov\u00e4ntat f\u00f6r oss. Kyrkan beh\u00f6vde dig, Mor Julius, men Gud ans\u00e5g att ditt arbete p\u00e5 jorden var avklarat. Ty d\u00f6dens kalk dricks utan f\u00f6rvarning och f\u00f6rberedelse, endast i den stund d\u00e5 Herren vill. Du var n\u00e4r du levde, m\u00e4nniskornas ljus, s\u00e5som Jesus st\u00e4ndigt var Ljuset f\u00f6r dig. Men nu har du blivit en stor och brinnande fackla f\u00f6r oss som lever kvar och st\u00e4ndigt minns dig, och det arbete du utf\u00f6rde p\u00e5 denna jord. F\u00f6r Kyrkan och dess barn, och med andra ord f\u00f6r oss efterlevande. <\/p>\n

Mor Julius, blomman i v\u00e4st, som aldrig hann vissna. G\u00e5 i frid, p\u00e5 Herrens \u00e4ngar. <\/p>\n

Mikael Aho Damar, \t\t\t 2005.11.16<\/p>\n

Mikael Aho Damar<\/strong><\/em><\/p>","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

M\u00e5nga tankar har vi \u00e4gnat dig, och m\u00e5nga t\u00e5rar har fallit i djupet av v\u00e5ra hj\u00e4rtan, och de faller \u00e4n, f\u00f6r det ljus som slocknat f\u00f6r v\u00e5ra \u00f6gon. N\u00e4r Jesus m\u00f6ttes av d\u00f6dsbudet \u00f6ver sin k\u00e4re och n\u00e4ra v\u00e4n Lasarus upplevde Han en sorg i hj\u00e4rtat, och n\u00e4r Han begav sig till den plats d\u00e4r […]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_et_pb_use_builder":"","_et_pb_old_content":"","_et_gb_content_width":"","footnotes":""},"categories":[23],"tags":[],"class_list":["post-2505","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-artiklar"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/soku.org\/en\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2505","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/soku.org\/en\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/soku.org\/en\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/soku.org\/en\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/soku.org\/en\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=2505"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/soku.org\/en\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2505\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/soku.org\/en\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=2505"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/soku.org\/en\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=2505"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/soku.org\/en\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=2505"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}