{"id":2827,"date":"2006-08-01T16:58:42","date_gmt":"2006-08-01T14:58:42","guid":{"rendered":"http:\/\/www.soku.org\/jakobs-bror-fast-i-libanon\/"},"modified":"2006-08-01T16:58:42","modified_gmt":"2006-08-01T14:58:42","slug":"jakobs-bror-fast-i-libanon","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/soku.org\/en\/jakobs-bror-fast-i-libanon\/","title":{"rendered":"Jakobs bror fast i Libanon"},"content":{"rendered":"

Jakob Elkhouri \u00e4r bekymrad. Hans bror \u00e5kte till Libanon dagen innan kriget br\u00f6t ut.
– Kriget slutar inte och jag vill inte dit igen.<\/p>\n

Men han tr\u00f6star sig med att brodern s\u00f6kt sig till Jon\u00e9h f\u00f6r semester, en plats v\u00e4sterut i Libanon. D\u00e4r \u00e4r det relativt lugnt och det bor m\u00e5nga kristna i omr\u00e5det.
Han har sl\u00e4kt i Achrafieh och har inte lyckats f\u00e5 kontakt med morbrodern. Nu f\u00f6ljer han noga nyheterna p\u00e5 tv, inte minst de libanesiska s\u00e4ndningarna. <\/p>\n

I restaurangk\u00f6ket i \u00c5by h\u00e4rskar yttre friden. Jacques (han kallar sig Jakob f\u00f6r enkelhetens skull) hackar persiljan och l\u00f6ken till salladen som ingen libanes vill undvara. Taboulle \u00e4r bara en av m\u00e5nga kryddiga anr\u00e4ttningar som ryms p\u00e5 matsedeln. Muskot, kummin och gr\u00f6npeppar \u00e4r stommen i k\u00f6ket. Stamg\u00e4sterna b\u00f6rjar flockas, det vill s\u00e4ga n\u00e5gra \u00e4ldre Norrk\u00f6pingsdamer.
<\/strong><\/p>\n

Krigsbarn – H\u00e4r i Sverige \u00e4r bra. Han suckar.”Lugnt och fridfullt. Alla \u00e4r lika”. – Det var sv\u00e5rt att v\u00e4xa upp som pojke i Libanon. Jag var 13 \u00e5r n\u00e4r inb\u00f6rdeskriget b\u00f6rjade. (Mellan familjeklaner och reformatorer, reds anm) Det varade i nio \u00e5r. Jag fick leva i alla fall. Jacques som fyllt 45 minns med en rysning bomberna. En slog ned trettio meter fr\u00e5n hans bil, en annan tr\u00e4ffade grannarnas hus och sex personer omkom. <\/p>\n

Tillvaron i Sad Al Bouchrieh var en pr\u00f6vning. Kampen f\u00f6rdes utanf\u00f6r statens kontroll. Lojaliteten med klanen var viktigare. Systemet om\u00f6jliggjorde en stark statsmakt. <\/p>\n

– N\u00e4r kriget b\u00f6rjat vet man inte var det slutar… Han driver restaurangen Libanon, efter att en tid ha arbetat p\u00e5 restaurangen Beirut (i Filmstaden). Hustrun \u00e4r fr\u00e5n Vitryssland och med en tre\u00e5rig dotter \u00e4r han van att tillh\u00f6ra en minoritet. <\/p>\n

– Om alla kan leva tillsammans vore livet mycket bra, s\u00e4ger Jacques. Han hoppas att brodern inte uts\u00e4tts f\u00f6r kriget som f\u00f6r var dag eskalerar i s\u00f6dra Libanon. <\/p>\n

Gerillakrig – Det \u00e4r Iran och Syrien som best\u00e4mmer \u00f6ver den shiamuslimska gerillan Hizbullah att f\u00f6ra krig, anser Jacques. Israel \u00e4r den \u00f6verl\u00e4gsna krigsmakten. N\u00e5gon israelisk v\u00e4n har han aldrig haft. <\/p>\n

– Nej, skulle jag l\u00e4mna Libanon och s\u00f6ka mig till Israel blir jag tillf\u00e5ngatagen direkt. Jacques skrattar \u00e5t en s\u00e5dan bef\u00e4ngd tanke. \u00d6ver spisen h\u00e4nger en bild av Jesu hj\u00e4rta och en patriark. Som grekisk-ortodox ser han p\u00e5 konflikten utan religi\u00f6sa f\u00f6rtecken. N\u00e4stan en tredjedel av Libanons inv\u00e5nare \u00e4r kristna. M\u00e5nga trosriktningar g\u00f6r att Libanon aldrig f\u00f6rv\u00e4ntas bli en islamistisk stat. Hatar ? <\/p>\n

– Nej, jag hatar ingen. Det \u00e4r livet bara, suckar Jacques \u00e4n en g\u00e5ng. <\/p>\n

K\u00e4lla: Norrk\u00f6pings tidningar, Datum: 2006-07-15 <\/p>\n

F\u00f6r att l\u00e4sa artikeln h\u00e4nvisar vi till: <\/p>\n

www.nt.se<\/a><\/font><\/p>\n

NT – Norrk\u00f6pings Tidning<\/strong><\/em><\/p>","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Jakob Elkhouri \u00e4r bekymrad. Hans bror \u00e5kte till Libanon dagen innan kriget br\u00f6t ut. – Kriget slutar inte och jag vill inte dit igen. Men han tr\u00f6star sig med att brodern s\u00f6kt sig till Jon\u00e9h f\u00f6r semester, en plats v\u00e4sterut i Libanon. D\u00e4r \u00e4r det relativt lugnt och det bor m\u00e5nga kristna i omr\u00e5det. Han […]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_et_pb_use_builder":"","_et_pb_old_content":"","_et_gb_content_width":"","footnotes":""},"categories":[23],"tags":[],"class_list":["post-2827","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-artiklar"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/soku.org\/en\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2827","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/soku.org\/en\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/soku.org\/en\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/soku.org\/en\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/soku.org\/en\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=2827"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/soku.org\/en\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2827\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/soku.org\/en\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=2827"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/soku.org\/en\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=2827"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/soku.org\/en\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=2827"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}