{"id":2885,"date":"2007-01-30T19:45:28","date_gmt":"2007-01-30T18:45:28","guid":{"rendered":"http:\/\/www.soku.org\/fader-josef-dag-om-det-gamla-och-det-nya-aret\/"},"modified":"2007-01-30T19:45:28","modified_gmt":"2007-01-30T18:45:28","slug":"fader-josef-dag-om-det-gamla-och-det-nya-aret","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/soku.org\/en\/fader-josef-dag-om-det-gamla-och-det-nya-aret\/","title":{"rendered":"Fader Josef Dag om det gamla och det nya \u00e5ret!"},"content":{"rendered":"

”Som Fadern har s\u00e4nt mig s\u00e4nder jag er\u0094 (Joh 20:21).<\/p>\n

Ja, nu ligger det gamla \u00e5ret bakom oss. Vi ser p\u00e5 det som p\u00e5 ett stycke v\u00e4g vi har vandrat. Vi gick in i det utan att veta, vart det skulle leda oss. Vad gav det och vad tog det? N\u00e5gon kanske svarar: Det har tagit mera \u00e4n det gav. N\u00e5gon annan svarar kanske: Det tog allt, och nu st\u00e5r jag h\u00e4r tomh\u00e4nt och kan inte reda mig l\u00e4ngre.<\/p>\n

En tredje svarar kanske: Det var mitt underbaraste \u00e5r.<\/p>\n

Vi ser att gl\u00e4djen och sorgen drar tillsammans h\u00e4r i v\u00e5r v\u00e4rld. Men i det h\u00e4r landet har vi i alla fall haft dagligt br\u00f6d, hus och hem. Vi har haft k\u00e4ra v\u00e4nner, m\u00e4nniskor som \u00e4lskat oss. Vi har haft frihet och fred och inte beh\u00f6vt torteras i m\u00f6rka f\u00e4ngelseh\u00e5lor f\u00f6r v\u00e5r tros skull. <\/p>\n

Gud har kommit till oss i v\u00e5rt samvete, i sitt m\u00e4ktiga ord. Han har s\u00f6kt oss i lidandet och f\u00f6rlusten och sjukdomen och n\u00f6den. Han har varit med oss alla dagar fram till denna dag. D\u00e5 uppt\u00e4cker vi \u00e5rets storhet, dess n\u00e5d och dess gr\u00e4nsl\u00f6sa g\u00e5vor. D\u00e5 ser vi, att det var en g\u00e5va fr\u00e5n n\u00e5dens Gud.
<\/strong><\/p>\n

Och nu tr\u00e4der vi in i ett \u00e4nnu ett nytt \u00e5r. Vi \u00e4r fyllda av blandade k\u00e4nslor, av f\u00f6rv\u00e4ntningar. \u00c4ven om vi med s\u00e4kerhet inte vet vad det kommer att inneb\u00e4ra, s\u00e5 kanske vi kan spekulera och s\u00e4ga att det kommer att inneb\u00e4ra nya frestelser, nya svagheter och synder, nya plikter, nya bedr\u00f6velser, kanske d\u00f6den. Allt kan h\u00e4nda oss och v\u00e5ra k\u00e4ra. Vi kan mista liv, egendom, ja, allt i denna v\u00e4rlden. Vi har haft blandade k\u00e4nslor \u00e4ven under det \u00e5r som g\u00e5tt. S\u00e5 m\u00e5nga av dem som vi \u00e4lskade \u00e4r kanske inte l\u00e4ngre ibland oss. Vi kanske gjorde mycket som blev fel. Mycket blev kanske ogjort, som borde ha gjorts. M\u00e5nga ord blev kanske sagda som inte borde ha sagts, och kanske mycket f\u00f6rblev osagt som kunde ha sagts, \u00e5t dem som v\u00e4ntade p\u00e5 ett livgivande ord, ett ord som kunde ge tr\u00f6st i en sv\u00e5r och sorglig stund. Vi har kanske s\u00e5rat eller gjort n\u00e5gon ledsen under det g\u00e5ngna \u00e5ret med tankar, ord och g\u00e4rningar. Och vi har s\u00e4kert bett till Gud om f\u00f6rl\u00e5telse f\u00f6r det f\u00f6rg\u00e5ngna, men genom denna k\u00e4nsla av bedr\u00f6velse m\u00e5ste vi l\u00e4ra oss att leva b\u00e4ttre under det nya \u00e5ret. Vi m\u00e5ste komma ih\u00e5g att varje ord vi uttalar och varje gest vi g\u00f6r kan vara de sista, de sista innan d\u00f6den n\u00e5r oss, eller de sista som hinner uppfattas av den m\u00e4nniska som v\u00e5rt ord eller v\u00e5r gest var riktade till, innan d\u00f6den drabbar henne. Om vi bara kunde ha detta i \u00e5tanke, skulle v\u00e5rt liv och v\u00e5rt ansvarsk\u00e4nnande f\u00f6rdjupas, f\u00f6r v\u00e5ra ord och handlingar skulle d\u00e5 vid varje tidpunkt i v\u00e5rt liv, s\u00e5 l\u00e5ngt vi f\u00f6rm\u00e5r, uttrycka st\u00f6rsta m\u00f6jliga omsorg, st\u00f6rsta m\u00f6jliga k\u00e4rlek, och ett djup av \u00f6dmjukhet och tj\u00e4nande. <\/p>\n

Vi f\u00e5r tr\u00e4da in i det nya \u00e5ret, med hopp. Ett hopp om att Gud \u00e4r med oss, ett hopp om Andens n\u00e4rvaro i oss, liksom Abraham, han hoppades bara inte, utan han trodde och var viss om att Gud och Guds Ande var med honom. Vi f\u00e5r bedja st\u00e4ndigt om kraft ovanifr\u00e5n f\u00f6r att orka med allt ansvar och uppdrag som \u00e4r \u00e5lagt oss. Vi lever i en v\u00e4rld, d\u00e4r det finns s\u00e5 mycket \u00e5ngest, s\u00e5 mycket hj\u00e4rtats s\u00f6kande, s\u00e5 mycket sm\u00e4rta, sm\u00e4rta genom sv\u00e4lt och sjukdomar, sm\u00e4rta genom m\u00e4nsklig k\u00e4nslol\u00f6shet och grymhet. D\u00e4rf\u00f6r har vi f\u00e5tt ett uppdrag av Gud. Jesus s\u00e4ger: \u0094Som Fadern har s\u00e4nt mig s\u00e4nder jag er\u0094 (Joh 20:21). Vi \u00e4r s\u00e4nda f\u00f6r att bringa tr\u00f6st och styrka, att vara Guds n\u00e4rvaro mitt i en v\u00e4rld som f\u00f6rskjutit Gud, \u00f6ppet eller i tysthet. Vi \u00e4r s\u00e4nda i v\u00e4rlden f\u00f6r att vara ljus och frid och att genom v\u00e5r n\u00e4rvaro v\u00e4cka en k\u00e4nsla av trygghet och f\u00f6rvissning. <\/p>\n

L\u00e5t oss d\u00e4rf\u00f6r g\u00e5 in i detta nya \u00e5r, inte passivt, inte med att fr\u00e5ga, vad \u00e5ret kommer att medf\u00f6ra, eller ge, utan med att fr\u00e5ga oss sj\u00e4lva: Vad skall jag bringa denna v\u00e4rlden f\u00f6r att den skall bli god, f\u00f6r att \u00e5tminstone en gnista av ljus m\u00e5 skina f\u00f6r envar som kommer i min v\u00e4g? <\/p>\n

L\u00e5t oss g\u00e5 in i detta nya \u00e5r i vetskapen om att det ibland \u00e4r f\u00f6rsent, och l\u00e5t oss inte till\u00e5ta att n\u00e5got s\u00e5dant h\u00e4nder, om vilket vi kan s\u00e4ga, att det \u00e4r nu f\u00f6rsent att st\u00e4lla det tillr\u00e4tta, att det nu \u00e4r f\u00f6rsent att g\u00f6ra vad som en g\u00e5ng kunde ha gjorts. <\/p>\n

Vad skall vi g\u00f6ra nu? Jo, ett enda har vi att g\u00f6ra: bygga ett tillbedjans och tacksamhetens altare \u00e5t Herren och \u00e5kalla hans namn. Vi skall tacka Gud i dag s\u00e5som vi aldrig tackat f\u00f6rr. Han f\u00f6rtj\u00e4nar det. Och vi beh\u00f6ver den stillheten och krafth\u00e4mtningen f\u00f6r att sedan g\u00e5 vidare mot nya m\u00e5l, mot ok\u00e4nda \u00f6den. <\/p>\n

S\u00e5 l\u00e5t oss tacka v\u00e5r Gud av allt hj\u00e4rta f\u00f6r hans hj\u00e4lp och godhet f\u00f6r det g\u00e5ngna \u00e5ret och be om v\u00e4lsignelse \u00f6ver det nya \u00e5ret. <\/p>\n

L\u00e4s artikeln i V\u00e4rlden Idag. <\/a><\/font><\/p>\n

Datum: 2007-01-29<\/p>\n

V\u00e4rlden idag<\/strong><\/em><\/p>","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

”Som Fadern har s\u00e4nt mig s\u00e4nder jag er\u0094 (Joh 20:21). Ja, nu ligger det gamla \u00e5ret bakom oss. Vi ser p\u00e5 det som p\u00e5 ett stycke v\u00e4g vi har vandrat. Vi gick in i det utan att veta, vart det skulle leda oss. Vad gav det och vad tog det? N\u00e5gon kanske svarar: Det har […]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_et_pb_use_builder":"","_et_pb_old_content":"","_et_gb_content_width":"","footnotes":""},"categories":[23],"tags":[],"class_list":["post-2885","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-artiklar"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/soku.org\/en\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2885","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/soku.org\/en\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/soku.org\/en\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/soku.org\/en\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/soku.org\/en\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=2885"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/soku.org\/en\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2885\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/soku.org\/en\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=2885"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/soku.org\/en\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=2885"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/soku.org\/en\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=2885"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}