Bybor påträffade nyligen skelettdelar i en grotta nära staden Mardin i sydöstra Turkiet. När ryktet spred sig dök polis och militär upp, spärrade av platsen och förbjöd folk att berätta om fyndet.

Tidningen Ülkede Özgür Gündem kom över fotografier som togs innan ingången till grottan utanför byn Harabbaga blockerades.

Historikern David Gaunt vid Södertörns högskola konstaterade, genom att betrakta bilderna med ”kranier som bär vittne om extremt våld mot huvudet”, att det rör sig om en massaker som han har skrivit om i en bok, som han gav ut nyligen om massmordet 1915 mot syrianer och armenier. Det kallas Sayfo eller Svärdets år med ett arameiskt ord.

På 1910-talet, under Osmanska rikets dödskamp och före den turkiska republikens födelse, genomförde den osmanska armén omfattande massakrer på kristna. I ”Massacres, Resistance, Protectors” (New Jersey, 2006) citerar Gaunt en mängd källor för att beskriva Sayfo. Han riktar inte intresset mot de välkända massakrerna på armenier i stridsområdet mellan ryska armén och de osmanska styrkorna, utan behandlar särskilt morden på kristna – syrianer, kaldéer – längre söderut i ökenområdet nära Irak och Syrien.

Den 14 juni 1915 samlade osmanska soldater ihop de kristna i den antika staden Dara sydost om Mardin och befallde en vuxen man från varje familj att följa med på en marsch för att utföra arbete åt armén. Det kan ha rört sig om 20 armenier och 120 syrianer som fördes iväg. En halvtimme från Dara mördades de, skriver Gaunt i sin sammanställning av källor.

Grottan är uppenbart dessa kanske 140 familjeöverhuvudens slutstation. De som fann grottan hann bara se 40 kranier. I byn invid platsen, Harabbaga, finns en tradition om hundratals mördade kristna.

Det är också möjligt men mindre troligt att det handlar om 300 armenier som under bevakning fördes ut från Mardin i slutet av juli samma år och mördades i öknen, uppger Gaunt för TT. Bland dem fanns sex präster.

Massakrerna på kristna under Osmanska rikets sista tid har sprängkraft än i dag eftersom de läggs den turkiska republiken till last. Armenien och exempelvis Frankrike kräver ursäkter från Turkiet för morden och vill i synnerhet att den turkiska regeringen ska ”erkänna” att det var ett folkmord.

Turkiska nationalister bemöter det genom att hävda att alla påträffade skelett är resultatet av strider med ryssarna. Och genom att som i detta fall försöka dölja skelettfynd.

Källa: TT, Datum: 2006-10-13

För att läsa artikeln hänvisar vi till:

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=587889

TT