Nu firar Ortodoxa kyrkan stilla veckan (påskveckan). En intensiv och händelserik vecka i Jesus liv, där vi kan följa honom dag för dag, ja timme för timme. En vecka som erbjuder oss stillhet, bön, fasta och eftertanke. All den mystik som präglat Jesus person får sitt svar denna vecka. Egentligen får vi svar på vem, vad, varför och hur denne Herren och Mästaren sade och gjorde. Denna vecka får vi människor kunskap om varför Guds Son gick lidandets väg, den grymma avrättningen på korset, döden och uppståndelsen.

Låt oss nu göra Jesus sällskap i hans sista veckan på sin gudomliga frälsningsgärning.

Palmsöndagen inleder stilla veckan. När tiden var inne för sitt lidande beger sig Jesus med sina lärjungar till den heliga staden Jerusalem. På väg ner från Olivberget mot Jerusalem möts han av folkets glädje och jubel. Vi som kyrka instämmer med dessa människor och sjunger ”Välsignad är han som kommer, konungen i Herrens namn”. En bekännelse som kyrkan förkunnar för oss, att denne jordiske Jesus av Nasaret är Konungen som kommer i sin Gud, Faderns namn. Jesus har kommit i en människogestalt för att återupprätta den fallna mänskligheten. De första människorna valde bort Gud från sina liv genom att bryta mot Guds bud. När vi människor överger Gud, så förbarmar sig Gud över oss istället. Gud kommer ständigt till oss för att han vill vårt bästa, denna gång kom han på ett speciellt sätt, Gud blev människa i Jesus Kristus.

På Skärtorsdag ser vi hur Jesus skall fira den judiska högtiden, påsken. Jesus sitter med sina tolv lärjungar. Judarna firade denna högtid till åminnelse av hur Gud befriade dem från det egyptiska slaveriet, hur Gud delade havet i två delar så att de kunde gå på torr mark. Det oerhörda som sker under denna fest är att Jesus, Gud själv, tvättar sina lärjungars fötter. Simon Petrus protesterade vilt. Inte skulle Mästaren böja sig ner och tvätta hans smutsiga fötter? Det är precis detta Jesus ville och gjorde. Jesus sade till sina lärjungar att om han inte fick tvätta deras fötter hade de inte gemenskap med honom längre. Vilken outsäglig ödmjukhet. Jesus tvättar svikarens och förrädarens fötter. Han vet att när han behöver deras tro kommer de alla att överge honom. Hur många av oss skulle tvätta våra fienders fötter? Vem av oss förnekar och förråder inte Gud, när livet står på spel eller vår ego tar över? Det väsentliga för Gud är inte vår synd utan hans älskade avbild. Gud förlåter synden för att hans avbild inte skall gå under. Jesus kommer att förlåta sina lärjungar liksom han förlåter dig och mig när vi söker hans ansikte.

Judas överlämnar Jesus genom en kyss på kinden till fienderna, när han inte var nöjd med Guds plan. Judas sålde Jesus för 30 silvermynt. Denna handling är inte unik eller isolerad. Du och jag har och kommer att vilja eller sälja Gud, mot lättförtjänta pengar, makt och prestige. En Judas finns i oss alla. Jesus fängslas på kvällen, alla lärjungarna flyr av rädsla för sina liv.

På Långfredagen förhörs Jesus av sina fiender, översteprästerna, skriftlärda och de äldste. Med det var romare som hade makten över rättsväsendet, därför överlämnas Jesus i Pontius Pilatus, ståthållarens händer. Förhören avlöser varandra. Man ville ha en fällande dom över Jesus, därför anklagas han för blasfemi, han säger att han är Gud och för att vilja störta den romerska ståthållaren genom att säga att han är judarnas konung. När inga anklagelser håller tar den judiska överheten till en romersk sed. Denna tradition innebar att judarna kunde få en fånge befriad på påsken. Fången Barabbas frigavs och folket ropade allt högre att man skulle korsfästa Jesus. Folkets vrede och hat mot denne oskyldige Jesus blev Pilatus övermäktigt, han överlämnar Jesus till korsfästelse. De romerska soldaterna utsätter Jesus hör hån och våld. De sätter en törnekrona på hans huvud och ger honom ett kors att bära till avrättningsplatsen, Golgata. Hela vägen till Golgata är kantad både av fiender och av Jesus nära och kära. Alla andra har Jesus hjälpt genom att bota sjuka, upprätta och försona, men varför hjälper han inte sig själv? Det är en berättigad fråga från hans närmaste men också för nutida människor. Jesus går ett grymt lidande till mötes på korset. Hans delaktighet i all det mänskliga innebär att han också känner dödens ångest. Gud i Jesus Kristus identifierar sig med vårt lidande, ensamhet, rädsla och övergivenhet. Hur skall vi annars förstå hans rop till sin Gud, Fadern; ”Eli, Eli, lama sabachtani? Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?

Är det inte så vi upplever Guds övergivenhet när livet inte bär längre? Hur kan Gud överge oss när vi behöver Gud som mest?
Jesus ropar sin ångest än högre en andra gång och vid nionde timmen ger han upp anden. Då brister förhänget i templet i två delar, klipporna rämnade och gravarna öppnade sig. Den övriga skapelsen säger ifrån när det mänskliga dårskapet inte finner någon gräns. När vi människor tiger, då talar stenarna.

På tredje dagen byts all denna lidande, sorg och död i glädje. Kyrkan sjunger tillsammans med den himmelska härskaran;

Kristus är uppstånden från de döda.
Med döden förtrampade han döden.
Åt dem som är i gravarna gav han liv.

Det är just detta som är inkarnationens mysterium, Gud blir människa för att du och jag skall bli gudomliga. Det ändliga byts ut mot det oändliga, sorgen byts ut mot glädje, tårarna försvinner för evigt, döden byts ut mot odödlighet och det förgängliga mot det oförgängliga. Allt detta är en gåva givet till dig och mig, i, genom och för Jesu Kristi skull.

Önskar alla en rikt välsignad påsk.

Yildiz Akdogan,
Teolog
Email: yildizakdogan@hotmail.com

Yildiz Akdogan