– Kulnaka kosen la klile, galabe kå töhbi.
Därför ska vi nu få vår belöning tycker Abona Khori Chabo El-Khoury.
Äntligen blir det av. Drömmen vi haft ända sedan vi lärde oss Abon dbashmayo.

Inräknat med diakonissor, Abona Khori Chabo El- Khoury och Malfonitho Ninwa Asmar var vi 15 personer som tillsammans skulle tillbringa en vecka i Mor Afrem syrisk ortodoxa kloster i Holland.

Förväntansfulla och nervösa tog vi kliven in i klostret. En fridfull omgivning med mycket grönska gav oss en skön känsla av harmoni.
Trots den fridfulla omgivningen var man väl uppdaterad med den senaste tekniken. Inte minst genom Hasyo Mor Julios Yeshou Ciceks egna arbetsdator. En stor del av sin tid spenderar han framför datorn med att skriva böcker på syrianska. Datorn ger tillgång till alla möjliga språk, från latin till syrianska.

Det vänliga mottagandet av munkarna och nunnorna i klostret fick oss att släppa nervositeten. Det är en upplevelse bara att få träffa, äta och umgås med klosterfolket.

Dagarna i klostret flöt på och vi började besöka kyrkorna i Holland. Det flesta kyrkorna var nybyggda, med hade alla en speciell stil. Att bevista åtta kyrkor på en dag kanske blev för mycket, men å andra sidan väldigt lärorikt. Stämningen i gruppen vad oftast på topp, men alla har vi ju våra humörsvängningar då och då.

Närmare samhället i Holland kom vi då vi blev bjudna hem till några av Abona Khori Chabos släktingar, där vi bjöds på härlig grillmat.

Resan till Holland var inte så välplanerad och vi visste inte om den skulle bli av eller inte förrän sista minut. Att vi skulle till Holland och bo på klostret, var det enda vi kände till innan vi reste. Tyskland som bara låg tio minuter från klostret var dock ett självklart stopp. Men att vi skulle komma ända bort till Frankrike och därmed lämna fotspår i Belgien, var det ingen som hade räknat med. Till vår hjälp hade vi en minibuss med Deyroyo Saliba som chaufför. Man kan väl säga att vi spenderade en hel del tid i minibussen. Bilfärderna var dock väldigt givande och roliga. Vi sjöng tills vi slocknade och bagaget med en madrass var reserverad för tupplurar. Men att få svar på frågor, från Deyroyo Saliba, som du alltid gått runt och grubblat på (allt mellan himmel och jord) besegrade allas ”trötthet”.

Innan vi besökte de andra länderna tog vi en snabb rundtur i Amsterdam. Efter en timmes båtfärd hade vi bekantat oss med hela Amsterdam. Den legala droghandeln i Holland var något vi kunde känna av, ute på gatorna och i stan. Skämten om att besöka coffee shop, var något som levde med under hela resan. Att Madame Tussauds även fanns i Amsterdam var till vår förvåning, men dock väldigt uppskattat. Innan vi fick träffa alla vaxdockor av kändisar, fick vi passera ett spökhus. Med två präster i täten kunde man ju tro att ingen skulle bli rädd.
– Lo zeihotå, lo zeihotå, tröstade Abona oss med. Men icke sa nicke. Det gick så långt att vi fick bulor i pannan. I Tyskland besökte vi två kyrkor och en glassbar. Här har de världens godaste glassar sades det. Den var väl helt okej. Bryssel var vårt nästa stopp. Tre timmar från klostret. Inte så farligt. Här besökte vi kyrkor, och tog en snabb shopping i stan. Den berömda belgiska chokladen var ett måste. Mer hann vi inte se. Snabbt ska det gå om man vill hinna med mycket. Vi blev inbjudna att sova över i Bryssel en dag, men att sova över hos obekanta, trots att vi kom från samma by och troligtvis var släktingar på långt håll, var inte så populärt. Under natten åkte vi därför vidare till höjdpunkten Paris. Där besökte vi Eifeltornet och Notre Dame. Allting var så otroligt vackert i huvudstaden. Men när vi kom närmare slumområdet, kändes det inte alls lika vackert. Två helt olika världar. Vi blev väl mottagna i varje land, av våra syrianska bröder och systrar. Det kändes väldigt skönt, för då kändes det som om man var hemma. Våra syrianska kyrkopsalmer följde med oss i varje land. När stämningen var som bäst kunde vi inte sluta sjunga, något som var väldigt uppskattat hos åhörarna. Under söndagen fick vi även möjligheten att sjunga under hela gudstjänsten.

Tillbaka i klostret utmattade efter den långa bilfärden från Frankrike och Belgien, varvade vi ner två dagar innan hemfärden. Det kändes skönt och tryggt att vara tillbaka. Sista dagen blev vi bjudna på grillfest i klostret. Efter att ha mättat våra magar med den utsökta grillmaten var det dags för Hasyo Mor Julios Yeshou Cicek att testa våra bibelkunskaper och även fina priser delade han ut.

Blandade känslor dök upp strax innan hemfärden. Det kändes som om man skulle lämna en nyfunnen del av sitt hjärta. Det var en obeskrivlig känsla som gav överreagerade känslor hos många. Svårast var nog att lämna munkarna och nunnorna. Deyroyo Saliba som alltid ställde upp för oss och var vår chaufför under resan lämnade djupa spår hos oss alla. Deyroro Gabriel med sin härliga humor är också han svår att glömma.
Jag tror att vi alla som var med på resan har lärt oss massor. Det har vart otroligt givande och lärorikt, inte minst gav det oss alla oändligt många tankeställare. Vi är tillbaka hemma i Sverige igen men det känns som om tankarna fortfarande lever kvar i klostret.

Ett stort tack till huvudstyrelsen i S:t Petrus och Paulus syrianska ortodoxa kyrkan i Hallunda, Abona Khori Chabo El- Khoury, Mulfonishå Ninwa Asmar, SOKU-Botkyrka samt SOKU- Sverige och sist men inte minst klostret Mor Afrem med Hasyo Mor Julios Yeshou Cicek tillsammans med klosterfolket med sitt varma och goda mottagande som gjorde denna resa möjlig och oförglömlig. Taodi sagi!

(Fler bilder från resan finns på följande adress: http://www.hallundanorsborg.nu/foreningar/soku/)

Maria Tas, SOKU-Botkyrka