Namn: Hans höghet ärkebiskop Mor Dioskoros Benjamin Atas

– Det är första gången jag ser en sådan teater om ett helgons liv. Där man får uppleva ett helgons liv och känna att den blir verklig genom det arbete som SOKU-Sveriges religionsutskott, Talmide har lagt ner.

När jag som biskop såg på föreställningen, upplevde jag inte att det var teater utan jag kom istället in i handlingen och blev påverkad. Det kändes som om jag var med i handlingen, att jag levde under den tiden då Mor Abrohom levde.

Personerna som skådespelade kämpade så hårt att det hela upplevdes mer än en vanlig teater. Man kunde uppleva att varje människa som satt där och tittade kände igen sig själv. Man kände även hur nära man är sin Gud och att ju närmare man kommer Gud desto mer blir man utsatt för frestelser och prövningar.

Man kunde uppleva sin roll i teatern och känna att man närmar sig sin Gud, man blir troende, man lämnar allt för Guds skull. Att när man syndar finns det en hopplös känsla, men att det alltid finns en förlåtelse, det finns alltid ett hopp om att komma tillbaka och bli förlåten av Gud. Det är mycket viktigt att inte se detta som endast en teater utan det är något vi människor upplever, eftersom en synd är synd, det finns ingen skillnad. Efter att man sett teatern ska man fundera över hur den ska påverka ens egna liv och även bli medveten om att man har en chans nu att ändra sitt liv, gå ifrån synden till saligheten.

Vi hoppas att denna teater utspelas igen i varje stad där människor som är troende och även de icke- troende kan se den, så att de troende blir stärkta i sin tro och de icke- troende ska få en möjlighet att omvända sig. Mor Abrohom omvände staden Kaidon, så det finns en chans för alla att omvända sig, så länge viljan finns. Tron finns i allas hjärtan, men det gäller att söka den. Om man inte söker den så förlorar man den och även sig själv. Om man inte har kännedom om sin Gud, skaparen av allt, då är är man förlorad och vandrar på en vilsen väg.

Jag gratulerar ungdomarna som jobbat hårt och skapat denna teater som visar hur våra helgon levde en gång i tiden och hur svårt det var att omvända icke-troende människor. Man ska även veta att vi människor bär Guds bud, att vi ska framföra Guds budskap vidare generation efter generation, såsom vi har fått budskapet ifrån våra föräldrar och våra förfäder. Vi är ansvariga att föra budskapet vidare, inte endast präster och de högre, utan det är varje människas skyldighet att göra detta.

Ett speciell tack till regissören Milad Issa, en av våra syrianska ungdomar i Sverige som har kämpat hårt de senaste åren i sin tro för att utveckla och förstärka den, inte bara genom teorin utan även i praktiken. Vi önskar att i framtiden se många andra ungdomar blir lika engagerade och kunna förverkliga våra helgons liv, inte bara genom teater utan även genom
filmer och liknande. Jag hoppas även under de kommande månaderna att teatern utspelas igen i Södertälje eller inom Stockholms trakterna, så att inte endast vissa ungdomar blir påverkade, utan många fler.

Det kom kritik om varför teatern utspelades på svenska, men svenska språket är ett viktigt språk för ungdomarna och man ska inte beblanda tron med språket eftersom man kan bli troende på det språk man förstår och ofta talar. Om den exempelvis hade utspelats på det syrianska språket, så skulle endast 30 % av ungdomarna förstå. Vad skulle det då vara för mening med hela teatern? Budskapet skulle inte nå resterande 70 %. Sedan var även svenskan lätt som gjorde att alla förstod.

Jag ska berätta en kort berättelse om tron…

En gång i tiden fanns det en munk som hade syndat. Han visste att han hade syndat och han kände att han har förlorat någonting som han inte kunde ta tillbaka. En gång drömde han där Gud i drömmen ville visa honom vad det var för kraft som gått förlorad ifrån honom. Då gick han till sin andlige Fader (äldste munken) för att bikta sig. Han berättade om synden han utförde och även om drömmen. Han berättade: ”Jag såg en duva komma ifrån mitt inre och sedan flyga ut ur min mun. Sedan flög den vidare och försvann och jag såg den inte igen”.

Då svarade den andlige Fadern: ”Min son, du har syndat och den duvan som flög ur din mun var den heliga anden som du fick genom dopet och den kunde inte vara kvar för att du har syndat. Din kropp, som även är Guds tempel, har blivit en plats för synden”. Du ska veta att Paulus säger: ”Ni är Guds tempel och Guds ande lever inom er, ni ska inte förorena Guds tempel.” Nu måste du åter rena din kropp ifrån den synd du utförde, för att den heliga anden åter ska finnas inom dig.

Han gav honom rådet att han ska be och fasta intensivt för att kunna återfå den heliga anden. Han skulle förbereda sin kropp genom att rena den från det onda. Då började munken att fasta och be under en lång tid. En dag drömde han ännu än gång och denna gång såg han att duvan som flög ut ur hans mun kom tillbaka ifrån himlen och flög in i hans mun igen.

Av detta kan vi lära oss att den heliga anden ibland försvinner från de troende när de syndar men att den kommer tillbaka då dem ångrar sig. Och då måste man vara vaken för att inte förlora den igen eftersom det är enklare att förlora den än att vinna tillbaka den.

Det är ibland svårare att få en troende person tillbaka till sin tro än att få en icke- troende att tro.

(Detta är det andra av tre reportage från teatern, uppdaterade bilder från teatern finns under Aktiviteter/Teater)

SOKU-Sveriges religionsutskott, Talmide