Symposium Syriacum hålls vart fjärde år i något land, dit forskare från hela världen kommer för att hålla föreläsningar inom olika ämnen som berör det syrianska språket, kulturen och historien.

Den första Symposium Syriacum hölls i Rom år 1972 med initiativ från fyra framstående forskare inom syrisk litteratur. Målet med startandet av ett symposium för syrianska studier var att ge forskare från hela världen tillfälle att samlas för att föreläsa om sin forskning eller presentera nya forskningsrön för varandra.

Sedan dess har forskarna samlats vart fjärde år vid något betydelsefullt universitet och hållit föreläsningar inom olika ämnen. År 1996 fick Dr. Witold Witakowski och hans hustru Ewa Balicka-Witakowska anordna den sjunde Symposium Syriacum vid Uppsala universitet. Och för i år hade det beslutats att den nionde Symposium Syriacum ska förläggas till Den Helige Andens universitet i Kaslik (Université Saint-Esprit de Kaslik) i Libanon. Huvudarrangörerna för konferensen var Fader Samir Khalil Samir och Fader Elie Khalifé.

Som representant för SOKU-Sverige fick jag chansen att närvara vid denna konferens som hölls mellan 20-22 september 2004 i Kaslik. Från 23-25 sept. fortsatte konferensen med den VII:e (sjunde) ”Internationella kongressen för kristna arabiska studier”. Jag reste till Libanon tillsammans med fyra representanter för SUF.

Det fanns många intressanta föreläsningar vid årets Symposium Syriacum, men det var omöjligt att närvara på alla, eftersom tre föreläsningar hölls parallellt hela tiden. Man fick alltså välja att gå på en av tre föreläsningar. Varje föreläsning fick inte vara längre än 25 minuter och 5 minuter för frågor och diskussion. P.g.a. tidsbristen talade många föreläsare väldigt fort vilket gjorde det lite svårt att förstå allt vad de sa. Dessutom var i år många föreläsningar på franska, eftersom franskan är det andra språket i Libanon sedan fransk kolonialtid, vilket inte gjorde det lättare för oss att förstå innehållet.

Konferensens officiella invigning gjordes med en föreläsning av nestorn inom syrianska studier Sebastian Brock. Han berättade den mycket spännande historien om kulturellt utbyte inom syriansk litteratur i form av översättningar till och från syriska till andra språk. Brock är numera pensionerad, men fortsätter att på sin lediga tid bedriva forskning inom syriansk litteratur och historia. För sin stora insats för det syriska språket belönades han därför med en hedersmedalj vid en officiell middag. Sebastian Brocks efterträdare vid Oxford univ. idag är den mycket duktige David Taylor, som också var en av föreläsarna på konferensen.

Intresset för årets konferens var enormt och det presenterades totalt 144 föreläsningar, varar 82 på Symposium Syriacum och 62 på ”Kristna arabiska studier”. Årets föreläsningar hade en stor bredd och handlade om allt från syriansk teologi, filosofi, geografi, ikonmåleri och arkitektur till historia och många andra ämnen. Vid denna konferens var även Sverige välrepresenterad med åtta forskare som föreläste. Dessa var: Witold Witakowski från Uppsala Universitet som höll en mycket intressant föreläsning om syrianernas geografiska kunskaper och kartografi, såsom den finns beskriven hos Jakob av Edessa och BarHebreaus; Witolds hustru Ewa Balicka-Witakowska talade om den syrianska boken om magi som på engelska kallas ”Book of Protection”; professorn i kyrkohistoria i Lund, Samuel Rubensson berättade om levnadsteckningarna över den på sin tid vida berömde asketen Simeon Styliten som levde för många år på en hög pelare; professor Bo Holmberg också från Lund beskrev det östsyrianska helgonet Isaac av Ninves syn på helvetet; professorn i historia från Södertörns Högskola David Gaunt presenterade de nya dokument som han har fått fram från de turkiska arkiven och som utgör viktiga bevis för folkmordet (Seyfo) på syrianerna 1915; Can Diarbekerli också från Södertörn berättade historien om belägringen av Midyat och dess fall under Sayfo-tiden; professorn i arabiska vid Stockholms univ. Elie Wardini talade om sin forskning med libanesiska platsnamn och upptäckten att de är till övervägande del av arameiskt ursprung; från Uppsala hade vi även Karin Almbladh som höll sin föreläsning på ”Kristna arabiska studier” om ett visst tema i medeltida kristna brev på arabiska.

Från Finland hade vi Fader Serafim Seppälä, munk i den finsk ortodoxa kyrkan. Han talade om mystiker inom den östsyrianska traditionen och deras strävan att på mystisk väg nå fram till kunskap. Fader Serafim har tidigare skrivit en avhandling där han diskuterar den syrianska mystikens påverkan på muslimsk mystik. Han har även översatt två-tre böcker till finska från syriska.

På konferensen fanns även många etniska syrianer från olika länder som framförde föreläsningar. Den mest kände av dem är naturligtvis George Kiraz från USA. Kiraz är grundaren av www.bethmardutho.org föreningen och initiativtagaren till skapandet av ett digitalt syrianskt bibliotek på nätet. Han höll sin föreläsning om kthobonoyo och turoyo, strävan att tala den och de svårigheter som man brottas med när man stöter på moderna saker som ännu inte har något namn på kthobonoyo. Han berättade hur han själv i kommunikationen med sin dotter på kthobonoyo blir ofta tvungen att uppfinna namn på nya saker. Senare fick jag tillsammans SUF:s representanter ett personligt möte med Kiraz, då han berättade för oss om sitt projekt med att digitalisera böcker på Internet. Han sade att de inom kort ska lägga ut ca 500 syrianska böcker på Internet och planerar att utöka detta digitala bibliotek till ca 3000 volymer. (För mera information och ekonomisk hjälp gå in på www.bethmardutho.org) Vid mötet informerade jag honom om vårt eget S:t Efraims språk projekt på www.soku.org, där man kan lära sig det syrisk-arameiska ordet på många saker. Han blev glad över projektet och sa att han ska låta sin dotter använda det. Man kan lätt se Kiraz stora kärlek till sitt språk.

På konferensen fanns också syrianen Amir Harrak från Kanada. Han är ordförande för Journal of the Canadian Society of Syriac Studies och berömd arkeolog som bedrivit fältforskning på plats i Irak. Han talade om bildmotiven på ett rökelsekar som han funnit i Takrit i Irak. Från Italien hade vi Alexander Bcheiry som berättade historien om jakobitiska ”mossuliter” i Mesopotamien under 700-talets andra hälft. Från Holland hade vi Naures Atto som håller på att skriva en avhandling om uppfattningen av identitet bland syrianerna i den europeiska diasporan, särskild bland syrianerna i Södertälje i Sverige, i Gütersloh i Tyskland och Enschede i Holland. Hon berättade om sin forskning så långt. Från Aleppo i Syrien hade den välkände och ivrige Malfono Abrohom Nuro kommit och i sin föreläsning talade han om lexikonskrivandets historia hos syrianerna. Vi hade också ett personligt möte med Malfono Abrohom Nuro.

Det fanns fler andra syrianer som höll föreläsningar om olika aspekter av det syriska språket och den syrianska historien, av vilka bör åtminstone nämnas Amine-Jules Iskandar från Libanon. Han beskrev på ett övertygande sätt hur motiv från syriansk målerikonst påverkat arkitekturen i Libanon. Han har även skrivit en bok om detta och håller på att ge ut ännu två andra böcker om syriansk kultur och historia i Libanon. Han tillhör den maronitiska kyrkan, men kallar sig syrian och kämpar för att öka medvetenheten bland andra kristna grupper i Libanon om deras syrianska arv. Han älskar det syrianska språket och har på senare år lyckats lära sig att tala kthobonoyo ganska väl. Tillsammans med några likasinnade vänner har de bildat ”Sällskapet för det syrianska språkets vänner i Beirut” (knushto drohmay leshono suryoyo b´Beirut) och ”Gruppen för syriansk kultur” (gudo dmardutho suryoyotho). Deras arbete går ut på att stå emot arabiseringspolitiken i Libanon, göra folk medvetna om deras härkomst och få de syrianska grupperna (även maronitiska) att åter använda det syriska språket i både tal och skrift, istället för arabiskan. Amine-Jules Iskandar och hans vänner lär ut det syriska språket vid olika skolor i Libanon. De är väldigt angelägna om att samarbeta med andra syrianska grupper runt om i världen, även i Sverige, för att nå sina mål och stärka banden mellan syrianerna i olika länder. De vill jobba för enhet bland vårt folk. Under den tid vi var i Libanon hann vi bli goda vänner och jag måste säga att hans brinnande kärlek och arbete för det syrianska språket, kulturen och identiteten är verkligen beundransvärt. Som jag nämnt ovan har Amine-Jules lärt sig kthobonoyo och det var på kthobonoyo som vi till viss del försökte tala med varandra. I Libanon är det inte många som kan tala turoyo idag, inte ens medlemmar ur den syrisk ortodoxa kyrkan, särskilt inte de unga. Detta förhållande leder till frågan om det är turoyo dialekten som vi bör satsa på här i Sverige eller kthobonoyo som har bättre förutsättningar att bli det gemensamma språket för olika syrianska grupper runt om i världen. Även Kiraz kunde tala kthobonoyo och inte turoyo. Kthobonoyo kan kanske fungera som det gemensamma språket för ett enat syrianskt folk.

Det fanns många fler framstående forskare vid årets Symposium Syriacum som förtjänar att nämnas här, men som jag av utrymmesskäl måste avstå från. Av alla deltagare ska jag till slut nämna den i Frankrike bosatta Christine Chaillot, som har skrivit en övergripande men lättillgänglig bok om den syrisk ortodoxa kyrkans historia, med titeln The Syrian Ortodox Church of Antioch and All the East – A Brief Introduction to its Life and Spirituality 1998. Hennes bok hade precis kommit ut i en arabisk översättning och jag rekommenderar alla att läsa den, och hoppas på en svensk översättning också. (Boken kan beställas på adressen Christine Chaillot, 3, rue Meynadier, 75019 Paris France, phone/fax: 00331 42 38 01 04; e-mail acchaillot@hotmail.com, och kostar ca 10 euro). I sin föreläsning tog Christine upp interkulturella evenemang och aktiviteter bland syrianerna i Europa och de inhemska europeiska folken. Före sin föreläsning frågade hon oss från SOKU och SUF om vilka aktiviteter vi hade i Sverige för att främja kontakten mellan syrianer och svenskar.

Under konferensdagarna fick vi gå runt i Kaslik universitetets bibliotek och se det noggranna arbetet med att omhänderta och bevara gamla syrianska böcker. Många illa skadade böcker digitaliseras, medan andra katalogiserades för att bli tillgängliga för forskning.

Slutligen kan jag berätta att det beslutades att nästa Symposium Syriacum, den tionde om fyra år, ska hållas i Granada i Spanien. Den ska hållas vid International Center for the Study of the Christian Orient (ICSCO) år 2008.

Sami Aydin,
närvarade på Symposium Syriacum i Libanon
som representant för SOKU- Sverige.

(Bilder från Symposium Syriacum finns under Aktiviteter / Symposium Syriacum)

Sami Aydin