Under vår tiodagars resa i Libanon åkte vi runt och besökte olika sevärdheter och föreningar där. Libanon är ett litet, bergigt men bördigt land längs Medelhavet. Landet lider ännu av det traumatiska och blodiga inbördeskriget mellan kristna och muslimska grupper som pågick i nära 15 år, mellan åren 1975-1989. Slutligen år 1990 invaderade Syrien Beirut. Under inbördeskriget uppskattas antalet döda kristna till nära femtiotusen och många fler flydde landet.

Sedan den 14 åriga fredens början har libaneserna försökt resa sig ur krigets förödelse och återbyggt sitt land till stora delar. Speciellt i centrala Beirut har nästan alla byggnader renoverats och staden ståtar med sina fina och välvårdade byggnader. Också gatorna i Beirut är renare än på andra håll i Libanon.

Politiskt är Libanon ännu idag under Syriens dominans och det finns många syriska soldater i landet. Men under de senare månaderna har FN tryckt hårt på Syrien och krävt att det ska sluta lägga sig i Libanons politik. För närvarande talas det därför om en trolig snar syriskt tillbakadragande från landet, vilket är också de kristna gruppernas förhoppning. De vill få tillbaka sin politiska autonomi.

I Libanon lever idag 18 olika religiösa grupper och landet har en konfessionalistisk samhällsordning, d.v.s. att alla religiösa grupper finns representerade i parlamentet. Landets president är exempelvis maronit, statsministern sunnimuslim, vice statsministern grekisk ortodox, finansministern druser, försvarsministern shiamuslim osv. Hälften av parlamentets 128 platser går till kristna och andra hälften till muslimska grupper. Landets exakta invånarantal är ovisst, då någon folkräkning inte gjorts sedan 1932. Libanons heliga symbol är cederträdet, som också finns på landets flagga.

Kriminaliteten i Libanon är troligen väldigt låg, då det finns soldater placerade här och där – speciellt i Beirut. Trafiken däremot är väldigt tätt, rörig och högljudd. Det tutas mycket och luften är fylld med avgaser. Alla bilar försöker komma först till sitt mål, men alla accepterar de obefintliga trafikreglerna och blir därför inte upprörda i trafiken.

Det finns många fina turistmål i Libanon. Vi själva besökte de fantastiska Jeita grottorna, vars yta på insidan består av otroliga bergsformationer likt svampar, människor och annat. Dessa formationer har bildats under tusentals år som ett resultat av vattendroppar. Vi var också på Mar Charbel klostret som ligger högt uppe på ett berg. Mar Charbel är mycket älskad i Libanon och betraktas som landets helgon. Märkligt nog kan man även lite överallt i landet se statyetter av Jungfru Maria uppställda med ljus nära olika byggnader.

Vädret i Libanon är mycket varmt, därför är det tur att det finns många badställen i landet. Trots det varma vädret finns det på ett av Libanons högsta berg snö också på sommaren. Libaneserna tycks vara ett folk som ägnar mycket tid åt att äta på de många (ute-) restaurangerna.

De olika besök som vi gjorde till olika kyrkor och föreningar hade till syfte att veta mera om deras uppbyggnad och aktiviteter. Ett av de första besöken som vi gjorde gick till den syrisk ortodoxe biskopen George Saliba på St. Jakobs kyrka. Han informerade oss om de åtskilliga föreningar de har i Libanon. Vid ett senare tillfälle i samma kyrka fick vi träffa kyrkans ungdomsgrupp. Det var glädjande att höra att dessa ungdomar, liksom flera av våra lokala SOKU föreningar i Sverige, träffades en gång i veckan för att läsa Bibeln och lära sig kyrkans böner och sånger. De blev också glada över att höra mig berätta om våra religiösa aktiviteter i Sverige.

Scoutkåren verkar vara en av de starkaste kulturella rörelserna i Libanon. Det finns lokala scoutföreningar på många håll i landet med flera tusen medlemmar. Därför besökte vi ledaren för de syrianska scouterna i Beirut, för att samtala med honom. Vi träffade dessutom Habib E. Ephrem, som är ordförande för föreningen ”The Syriac Leage”, som har till syfte att tillvarata det syrianska språket och kulturarvet i Libanon.

Vi gjorde ett mycket intressant besök till den syrianska friskolan TMS (taw mim semkath) Tarakki Secondary School. Skolan har en lång historia som går tillbaka till tiden före Första världskriget. Från början var den i Edessa, men efter massakrerna på syrianerna i Edessa under Seyfo flyttade skolan till olika städer i Turkiet. Slutligen flyttade den till Libanon och grundades där första gången 1977. Under inbördeskriget i Libanon fick det stänga i många år, men har sedan 1992 varit öppen och bedrivit undervisning. Skolan är tvungen att i sin undervisning hålla sig till landets officiella läroplan, men har utöver detta läroplan 4-5 timmars undervisning i det syriska språket och liturgin varje vecka. Skolan tar emot barn som är från 3 år gamla och fungerar alltså som även som dagis. När barnen är 6 år gamla börjar de i första klass och kan studera vid skolan fram till nionde klassen. De flesta av skolans idag ca 300 elever är kristna även om det finns en del muslimska barn. Skolorna i Libanon får inget statligt bidrag och är därför beroende av skolavgifter och välgörenhetsbidrag. (Ekonomisk hjälp till skolan kan skickas till T.M.S, Lebanese Canadian Bank, (Elissar Bransch) Account # 212/120585/02/521/0).

Under vår tid i Libanon var vi även på ett tryckeri som bedrivs av Malfono Karim Shahan. Tryckeriet heter Thomas Press och trycker många böcker på syrianska.

På det hela taget blev resan till Libanon och Symposium Syriacum en väldigt lärorik upplevelse för oss. På konferensen fick vi träffa många framstående forskare inom det syriska språket och historien. Vi fick också en ganska klar bild av situationen för syrianerna i själva Libanon, deras levnadsförhållanden och institutioner. Vi skaffade oss även många nya kontakter som är värdefulla för framtida samarbete.

Sami Aydin,
närvarade på Symposium Syriacum i Libanon
som representant för SOKU- Sverige.

Sami Aydin