Denna nästan självbiografiska bok är skriven av Thomas Merton som var en munk tillhörande benedictinordens strängaste gren – trappistgrenen. Thomas Merton är en av de mest inflytelserika andliga författare gällande kallelse till tystnad. Han har skrivit ett femtiotal böcker. Han levde i ett kloster i Kentucky, USA, nämligen Gethsemani. Merton dog i en tragisk elolycka 1968.

Av namnet får man en känsla av att boken handlar om något kontroversiellt. ”Brännpunkter” är nämligen en ihopsamling av Thomas Mertons personliga dagböcker.

Boken gavs alltså ut efter att han dog. I den kan Mertons andliga färd följas, före instigningen i klostret fram till hans död. Merton var, innan han blev munk, lärare i engelska vid ett universitet. Under sitt tidiga liv hade han levt ganska så promiskuöst och var egentligen inte troende.

Han konverterade och blev kristen, varpå han steg in i ett av de alltså strängaste ordnarna i den katolska kyrkan – trappistorden. I denna gren var det inte ens tillåtet att tala under den här tiden. Allt sedan han steg in klostret skrev han böcker om just kallelse och tystnad och antalet nådde upp till femti, vilket inte är få.

Vad som är värt att nämna är att han också levde som eremit en stor del av sitt munkliv.

Åter till namnet ”Brännpunkter”. Hela boken genomsyras av en otrolig kamp i Mertons andliga liv. Nu ska jag inte förstöra själva handlingen men jag kan garantera att den som läser boken kommer utan tvekan att bli förvånad. Sannolikheten att du kommer att känna igen dig i den här kampen är mycket stor om du har en relation till Gud, eller ens en tro på Honom.

Huruvida boken är uppyggande för det andliga livet vill jag inte påstå. Dock kan jag åtminstone påstå att den ger en väldigt verklig bild av munklivet – detta utan tvekan. Det ideal vi har av hur en munk skall vara kanske är helt fel. Att en munk skall följa ett ideal är kanske inkorrekt. Detta är vad jag kan urtolka efter att ha läst och reflekterat över bokens innehåll. Sanningen är den att munken är som vilken kristen som helst, men som bara vigt sitt liv till Gud – på ett speciellt sätt – för att han är kallad till det. Detta menas inte att han är bättre än någon annan. Dessutom så är det så att relationen mellan Gud och munken är alltigenom personlig och absolut inte mekanisk på något vis – d v s att det måste följa ett ideal. Gud är en älskare och en älskare vill inte ha en robot som anstränger sig intill döden för att göra ett visst antal knäböjningar under en viss dag eller att läsa hela psaltaren under en dag.

Boken har också djupa aspekter. När allt kommer omkring så är ju Thomas Merton munk och han är utan tvekan djup, han skriver väldigt mycket poesi och en del av poesin kan läsaren ta del av i boken. Hursomhelst har jag en del favoritcitat. Dock har jag valt ut ett citat som är djup och slående: ”Kanske är livets bok, till slut, den bok du har levat. Om man inte har levt så finns man inte i livets bok.”

Läs alltså den här boken. Den är helt enkelt rolig att läsa. Det är bokstavligt talat som att läsa någons dagbok. Den är långt ifrån perfekt ur alla aspekter. En enkel människas personliga tankar och dagliga kamp. Ett rent nöje…

Mediautskottet