Mitt älskade barn, var rädd om ditt språk, lika mycket som ditt rike. Ett ord av ditt språk kan gå förlorat, liksom en stad, ett rike eller din egen själ.

Vad föreställer sig ett folk om de förlorar sitt eget språk, sitt eget land eller sin egen själ. Ta icke ett främmande ord i din mun. Om du tar ett främmande ord i bruk, då skall du veta, att du icke har erövrat det, utan du har främjat dig själv från ditt eget språk. Det är bättre att förlora den största och starkaste fästning i ditt rike, än det minsta och enklaste ordet i ditt språk.

Man erövrar icke ett främmande land endast med svärdet utan även med språket. Hur mycket en fiende har erövrat och förträlat ditt land, får du veta om du räknar hur många ord av ditt språk som tagits bort och ersatts med andra ord.

Mitt älskade barn, det finns åkommor vilka drabbar ett språk, liksom epidemier som besmittar en kropp. Jag minns dessa epidemier av vilka språket har lidit. Detta händer oftast i gränsområdena, där två folk kommer i kontakt med varandra, då deras språk tär mot varandra. Min kära, två folk kan slåss mot varandra eller sluta fred och leva i sämja. Deras språk kan aldrig leva i fred med varandra. Två folk kan leva i fred och sämja, men deras språk kan bara slåss med varandra. Hur som helst, när två språk möts, de liknar två härar som bekämpar varandra på liv och död. Så länge man hör det ena och det andra språket, är kampen jämn. Men, om man under kampen börjar höra den ena tydligare och oftare, då kommer det att få övertag. Till slut hör man bara ett. Striden är över. Då försvinner ett språk och med detta ett folk.

Du skall veta, mitt barn, att striden mellan två språk inte varar en eller två dagar, liksom slaget mellan två fientliga härar. Inte heller ett eller två år som krig mellan två folk, utan ett eller två sekler. Denna tidslängd för ett språk är så kort, att den liknar en eller två stunder i en mans liv. Därför, mitt barn, är det bättre att förlora alla slag och alla krig, än att förlora sitt eget språk. När ett språk har gått förlorat, då försvinner också dess folk.

Språket är starkare, mitt barn, än alla vallar och alla befästningar. Förtvivla ej om fienden ödelägger alla dina vallar och befästningar, utan se efter och hör hur det är med språket. Var inte rädd om språket är intakt. Där det språkas vårt språk och klingar våra ord liksom gamla guldmynt, skall du veta mitt barn att det är fortfarande vårt rike, oavsett vem som regerar det.

Kejsare byts bort rikena går under, men folket och språket består, och sålunda kommer den förlorade delen av folket och riket återigen att förenas med sitt modersmål och med sitt modersrike. Kom ihåg, att alla erövringar och avträdelser inte är så farliga för folket. Sådant kan vara skadligt för bara en generation, men inte för folket och för all framtid. Folket är, mitt barn. beständigare än alla generationer och alla riken. Någon gång i framtiden kommer folket, liksom vattnet, att snabbt förenas, så fort det brister i den fördämning som skiljer dem åt. Det är detta vatten som stilla och med oerhörd kraft undergräver ett berg, för att igen förena ett folk i ett och samma rike.

Fotnot: Denna i våra dagar aktuella texten, är nedtecknad i slutet av tolvhundratalet av den Helige Sava (Nemanjic) son till Stefan Nemanja 1114-1200, grundare av den första serbiska dynastin, som var en del i hans testamente till den serbiska befolkningen vid hans abdikation från tronen 1196. Översättning: Nedjeljkjo Radanovic

Mediautskottet