Klädd i rosa skjorta, svarta byxor och bruna skor kliver han upp på övervåningen i St: Petrus och Paulus kyrka i Norsborg. En del känner igen honom, andra granskar honom med upprymda ögon och resten fnissar smått. Det är han, estradpoeten från Norsborg som alla pratar om. Det är den syrianska 23-åringen Daniel Boyacioglu.

Varje torsdag har SOKU-Botkyrka traditionellt torsdagskvällar för de syrianska ungdomarna i Botkyrka. Ena veckan har man föreläsning i kyrkan, andra veckan en inneaktivitet i kyrkan och den tredje veckan har man en aktivitet utanför kyrkan. Men denna dag hade man planerat en annorlunda föreläsning.

På ett bord har han ställt upp tre böcker och två cd-skivor. “Istället för hiphop”, ”Gråter aldrig samma tårar två gånger” och “Haikupunch”, heter böckerna.

Skrifterna innehåller dikter som han själv har skrivit och på cd-skivorna är det hans röst som finns inspelad. Denna torsdagskväll har han bestämt att han ska läsa ur böckerna. Daniel Boyacioglu börjar med att beskriva den ena boken som ”en skrikig bok”, den andra ”en bok där jag svär” och den tredje boken ”är ganska fin”.

När Daniel börjar läsa upp dikterna ser vi hur den från början ”tysta killen” förvandlas till en uttryckande varelse. Rätt vad det är så börjar han gestikulera med händerna och gör olika miner med ansiktet. – Waaaaaaaahhhhh!, hojtar Daniel till.

Skratt hörs från olika håll när Daniel reciterar sina texter på ett humorist sätt. Ibland tar han små avbrott och drar vitsar. Vi får bland annat veta att han skrev en recension om sin egen bok för att ingen annan ville skriva en. ”Han måste vara knäpp!”, Tänker vi, men alla sitter nöjda och fascineras av hans sätt att agera. “Va grym han är”, viskar några tjejer som sitter nere i hörnet.

Det är tur att Daniel förklarar dikterna, för det är svårt att hänga med! Här kommer en dikt där Daniel talar om kulturer:

Samma ändlösa turer För att förstå olika kulturer med samma frakturer i samma Skulpturer Samma samhällsstrukturer Från början uppstigna ur samma flod Utvecklade ur samma metod Därmed samma brist på tålamod

När vi alla har fått oss ett riktigt gott skratt och Daniel Boyacioglu lyser upp som stjärnan i våra ögon, är det dags för en kort fikapaus. Vi bjuds på dryck och kakor och får en chans att ta en bensträckare. Strax efter fikapausen får vi chansen att ställa frågor. En tjej tar initiativet och stället den första frågan. En kille vill också göra sin åsikt hörd och räcker upp handen. Nu är vi nästan uppe i en diskussion.

Behöver du förklara dina dikter för folk så de förstår? – Ibland kan det hända. Jag vill att man ska kunna läsa en dikt 250 gånger och hitta något nytt varje gång.

Vad har du för projekt på gång? – Just nu vill jag testa musik, mer låtar och mer skiva. Nästa år vill jag jobba med nöje.

Hur ser din framtid ut? – Just nu är det konstiga arbetsförhållanden. Jag är inte fast anställd någonstans men skriver på kontrakt då och då. Framöver kanske jag funderar på att läsa historia och bli professor, vem vet!

Klockan tickar på och kvällen har närmat sig sitt slut. Det finns inte en enda person som inte har ett leende på läpparna. “Va duktig han är, är det redan slut”, säger någon som kan sitta hela kvällen och lyssna när Daniel står på scen. Från att inte alls ha vetat vem han är, har han nu blivit en idol för många syrianska ungdomar. Denna kväll är något vi sent kommer att glömma. Tack till SOKU-Botkyrka och Daniel Boyacioglu för en underbar kväll. Vi håller tummarna för dig i framtiden!

“Det är som en gåva från Gud som bara damp ner – en penna och ett papper, Skriv, min son! Och jag skrev”.

Elisabet Tas, Mediautskottet