En mer eller mindre genomtänkt livsåskådning är något som alla förnuftiga varelser på denna jord äger. För en stor del av världens befolkning genomsyrar livsåskådningen hela vardagen och hör ofta till det mest känsliga för människan. För att uttrycka det med den katolske prästen Daniel Adners ord: ”Religion berör det djupaste i människan eftersom det handlar om liv och död.”
Den senaste tidens händelser gällande karikatyrbilderna på islams profet har för många varit en alarmklocka – religion är något i högsta grad betydelsefullt för människor, bör respekteras och inte kränkas. Flera religiösa ledare, medborgare i vårt land och världen över uttrycker sin besvikelse och tar avstånd från bilderna. Vissa av dem så till den grad att de fördömer och anser dem ha varit menade att såra. Uppenbarligen var det dock inte den danske chefsredaktörens avsikt att kränka muslimer (Dagen 31/1-06).

Det är självklart att man alltid kan tolka bilder på olika sätt. När det gäller framställningar av religiösa fenomen och gestalter kan tolkningar och reaktioner bli mycket varierande och ibland inga alls. Somliga betraktare ser på bilderna med belåtenhet, andra med avsky. Att muslimer världen över har reagerat så starkt på dessa karikatyrer beror på att de faktiskt känner sig kränkta. Man har förlöjligat och vanhelgat deras helige profet Muhammed som har en helt central ställning i deras tro.

1999 ägde Ecce Homoutställningen rum runt om i Svea rike, både i heliga hus och mer profana lokaler. Utställningen framställde kristendomens centrala huvudperson Jesus i olika dager, utifrån den konstnärliga begåvning som upphovspersonen till utställningen velat delge allmänheten. Somliga tog utställningen med en nypa salt, andra förespråkade den vitt och brett utan minsta hänsyn till att den kunde såra, provocera och till och med kränka människor. Det var faktiskt också vad den gjorde, när det gäller många människor och särskilt den syrianska folkgruppen.

Gud är inte i behov av någon advokat och Han har sannerligen överseende med vissa dumheter. Dock rörde bilderna vid de kristna syrianernas allra innersta så att de ändå framkallade en, egentligen, helt naturlig reaktion. Intentionerna med utställningen kan ha varit goda men uppenbarligen tolkade många det inte så. En demonstration mot utställningen, genomförd av en grupp syrisk-ortodoxa i Norrköping är något som vittnar om detta (Aftonbladet 19/3 1999). Den kränkning man upplevde i en del av dessa bilder var av samma eller liknande slag som de vilka syrianer har utsatts för under tider av förföljelser, senast under Svärdets år 1915 i Turkiet: Jesus blir hånad. Tusentals syrianer (och ytterligare tusen och åter tusen kristna från andra folkgrupper) mötte hellre döden än att se Jesus bli hånad, vilket Han hade blivit om man hade följt förtryckarnas anvisningar: att förneka sin tro på Jesus Kristus, frälsaren som hade dött för hela mänskligheten.

Man skall inte tro att syrianer är insnöade fanatiker och veklingar som bara håller sig till sitt. De har alltid burit Kristi segerfana i sina hjärtan men samtidigt alltid varit framgångsrika och företagsamma i vilket sammanhang de än befunnit sig i. Integration i samhället är en självklarhet särskilt bland de yngre generationerna födda i Sverige. Att den apostoliska tron än idag är en av de viktigaste pelarna i livet för många syrianska ungdomar är ett faktum som man inte kan bortse ifrån. Syrianska ögon tål inte att se det skändas som man aktar mest värdefullt och heligt. Ja, sådant beteende förkastar man, rent ut sagt. Det är just detta som man till sin stora förvåning har fått bevittna till och med i det humana och demokratiska Sverige, genom Ecce Homo utställningen men också då man på olika sätt hånar den apostoliska tron och självklara, grundläggande element i den.

Dock är vi ändå glada över att ha ansetts värdiga att bli hånade för Jesu Kristi skull. Den heliga kyrkans martyrer vilkas blod utgjöts vid Turabdin, ”Gudstjänarnas berg”, i sydöstra Turkiet ropar än idag till syrianer i diasporan: ”Vårt liv är Kristus och döden är för oss en vinning.” Vi är övertygade om att de flesta syrianer inte skulle dra sig för att möta samma öde som de. Detta skall förstås undvikas i största möjliga utsträckning men när vår Gud och den apostoliska kyrkans tro uppenbart hånas, tillspetsas frågan om den syrianska folkgruppens djupaste identitet. Hur länge kan man tiga och vara helt passiv? Hur länge skall man bara stå och se på när ens Moder (kyrkan) blir misshandlad och förlöjligad?

Några av de syrianska fäderna och mödrarna lyckades fly till Sverige vars vackra korsflagga ingav dem hopp om en trygg framtid. De kom till ett nytt land i tro om att de otäcka kränkningarna var över eller åtminstone att de inte förekom i lika hög grad. Äntligen hade man kommit till ett land där man kunde få andrum och respekt för sin kristna tro. Det är med mycket stor besvikelse och helig bävan som vi ser detta andrum krympa mer och mer under tidens gång…

Syrisk-Ortodoxa Kyrkans Ungdomsförbund tar förbehållslöst avstånd från och fördömer alla typer av kränkningar av människors trosuppfattningar vare sig det är Ecce-Muhammed bilder eller Ecce-Homo bilder.

Vilket Sverige vill vi ha?

Tredje dagen i Nineve fastan

/ Syrisk Ortodoxa Kyrkans Ungdomsförbund genom teologi stud. Josef Togan

P.s För de goda medborgarna som möjligtvis skulle vilja ha lite mer information om folkgruppen syrianer som består av ungefär 50.000 i vårt land hänvisas till Den Dolda pärlan1. Önskar Ni veta mer om de ovan nämnda kränkningarna i Turkiet så hänvisar Vi Er till boken Svärdets år2 och för dem som inte är helt likgiltiga för de kränkningar som folkgruppen syrianer och andra kristna utsätts för i dagsläget anbefaller Vi bl.a. föreliggande artikel till noggrannare och allvarligare läsning. Naturligtvis är man alltid välkommen för dialog, fred och försoning. D.s

1Brock Sebastian , Taylor G.K David, Witakowski- Balicka Ewa, Witakowski Witold, (2001),Den Dolda pärlan I-III, Rom :Trans World Film

2Bengtsson Bertil, (2004) Svärdets år – Om folkmordet på de kristna i Turkiet 1894-1922, Södertälje: Larssons offset AB

SOKU genom telogi stud. Josef Togan