”Varför söker ni den levande bland de döda? Han är inte här, han har uppstått.” (Luk. 24:5-6)

Stenen framför graven var bortrullad. Jag såg den plats där Han lades, men Han fanns inte där. Jag visste inte vad jag skulle tro då jag såg två män i skinande kläder framför mig och de sade till mig att inte leta efter den som redan lever. Då mindes jag Hans ord om att Människosonen måste utlämnas i syndiga människors händer, Han ska korsfästas och uppstå på den tredje dagen.

Jag minns tillbaka till den långa, sorgsna dagen då jag såg min Herre ta emot glåpord, slag, bespottningar och förödmjukelse av människorna vars ögon hade förblindats av det onda.

”De klädde på honom en purpurmantel och flätade en törnekrona och satte den på honom.” (Mark. 15:17) Jag såg hur blodet rann längs min Herres panna och kinder. Jag ville gå fram till honom och torka bort det rinnande blodet längs hans ansikte, men folket knuffade undan mig vid varje försök.

Jag följde min Herres väg fram till Golgata där Han skulle fullfölja sin Faders vilja. Han lades på korset och armar och ben sträcktes ut för att spikas fast med trubbiga och rostiga spikar.

Jag såg mig omkring och hörde hur folk som gick förbi ropade och hånade Han som skulle korsfästes: ”Hjälp dig själv och stig ner från korset. Andra har han hjälpt, sig själv kan han inte hjälpa.” (Mark. 15:30, 31)

Det började mörkna och jag såg upp på min Herre som ropade på Fadern: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?” Han blev törstig och bad om vatten, men istället fick han surt vin. Därefter gav Han upp sin ande.

Tidigt på söndagsmorgonen begav jag mig till graven där min Herre hade lagts, men till min förvåning stod graven tom och stenen var borta. Jag fick höra att Jesus från Nasaret inte längre var död, utan han var uppstånden!

Man kan föreställa sig Jesus korsfästelse: Varje örfil, varje piskrapp som tog med sig en bit kött, varje glåpord, törnekransen, varje spik som genomborrades i honom, spjutet som stacks i sidan och mycket mer. Allt det här gjorde Jesus för din och min skull! Han gjorde det av KÄRLEK, så att människan kunde försonas tillsammans med Gud igen, på det sätt Gud hade tänkt sig från skapelsens början.

Han som steg ner från himmelen och genom den Helige Ande av Jungfru Maria Gudaföderskan blev människa. Han lärde och levde så som Han ville att vi skulle, i ödmjukhet och kärlek mot varandra.

Och därför finns det en obeskrivlig kärlek mellan Gud och människan – en kärlek som inget kan bryta. Ty den som älskar Gud av hela ditt hjärta har ingen plats för världen.

Herren inbjuder oss till att ta emot syndernas förlåtelse och det eviga livet ty Han är frälsningens påsk, Han är lammet som slaktades för vår skull, vår frälsning och räddning. Han är konungarnas konung som ska uppväcka oss med sin högra hand och föra oss till himlarnas höjder.

Låt oss därför i denna stressfulla värld göra ett kort avbrott för att hämta andan och imitera Maria som satte sig vid Herrens fötter för att lyssna till Hans ord.

Ära åt Fadern, Sonen och den Helige Ande i evigheters evighet. Amen.

SOKU´s Religionsutskott