Flera veckor hade nu passerat sedan Jesus dog och uppstod, och pingstdagen kom. När de troende hade samlats den dagen, hördes plötsligt ett dån från himlen, som ljudet av en våldsam storm, och det fyllde huset där de var samlade.

Sedan visade sig något som såg ut som flammor eller eldstungor, och dessa stannade över deras huvuden. Och allesammans blev fyllda av den helige Ande och började tala språk som de i vanliga fall inte kunde, men som den helige Ande inspirerade dem till.

Många fromma judar från olika länder var i Jerusalem den dagen för att vara med och fira pingsthögtiden. När de hörde dånet i skyn ovanför huset, kom många springande för att se vad som stod på. När de nu hörde lärjungarna tala deras egna språk, blev de alldeles förbluffade eftersom dem inte visste hur detta kunde gå till.

Hur kan det komma sig? ropade de. De här männen kommer ju alla från Galileen, och ändå hör vi dem tala på våra egna språk. Här är vi, parter, meder, elamiter. Vi är från Mesopotamien, Judeen, Kappadokien, Pontos, Asien, Frygien, Pamfylien, Egypten och från trakten kring Kyrene i Libyen. Vi kommer från Rom, både judar och sådana som omvänts till judendomen, vi är kreter och araber. Och ändå hör vi dessa män tala om Guds mäktiga under på vårt eget språk!

De stod där förvånade och häpna. Vad kan det här betyda? Frågade de sig. Men andra i folkskaran hånade dem: De är berusade, det är ju självklart! sa de.

Då steg Petrus fram tillsammans med de elva apostlarna och ropade till folket: ”Hör på allesammans, både jerusalemsbor och ni som är här på besök! Några av er säger att de här männen är berusade. Det är inte sant. Det är alldeles för tidigt på dagen för det. Människor dricker sig inte berusade klockan nio på morgonen! Nej, vad ni är vittnen till den här morgonen förutsades för flera hundra år sedan av profeten Joel: I de sista dagarna säger Gud, ska jag låta min helige Ande komma över alla människor.” (Apg 2:1-17)

Söndagen den 11 juni år 2006 firade den syrisk ortodoxa kyrkan pingst. Ordet pingst kommer från grekiskans penticoste som betyder den femtionde, med syfte på att 50 dagar har förflutit sedan påsk. Pingsten firas med anledning av den helige andes utgjutande över lärjungarna i Jerusalem. Anden gav dem kraft och ord att gå ut och predika och det blev början på den kristna kyrkans grundande.

Pingsten betecknas ofta som ”kyrkans födelsedag”, eftersom det var nu som Jesu lärjungar började organisera en församling och missionera. Många människor lät döpa sig och församlingens antal steg med ungefär tretusen personer. Denna helg är en fortsättning på påsken och påminner oss om att kyrkan inte firar Jesu död utan den uppståndne Herren. Detta klargör Jesus genom nådegåvor.

Pingsten är ursprungligen en mycket gammal helgdag. Den firades i Israel långt före Jesu tid. Först var det en skördefest, sedan firades dagen till minne av lagens utgivande på Sinai.

Den helige Anden är mycket viktig, det går inte att leva utan den. Lärjungarna hade tidigare varit ängsliga och rädda. Nu fylldes de av den helige Ande och blev mycket frimodiga. Därefter fick de namnet ”apostlar”.

Treenigheten består också utav den helige Anden, utan den finns ingen treenighet. Fadern och Sonen finns, men Anden behövs också. Människan kan inte heller leva utan Helig Ande. En präst kan inte arbeta och bära rik frukt om han inte bär anden i sitt hjärta. På samma sätt är det med diakoner/diakonissor och alla andra människor, vi kan inte leva ett välsignat liv utan den Heliga Anden i våra hjärtan. Utan anden så blir församlingen utan liv.

Kära ungdomar, bröder och systrar. Gör som lärjungarna, öppna era hjärtan och släpp in den Helige Anden. Gå ut och lär ut Guds ord och fortsätt med ert arbete för kyrkan.

”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud som jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut” (Missionsbefallningen, Matt 28:18-20)

Georgia Moushe