“Som Fadern har sänt mig sänder jag er” (Joh 20:21).

Ja, nu ligger det gamla året bakom oss. Vi ser på det som på ett stycke väg vi har vandrat. Vi gick in i det utan att veta, vart det skulle leda oss. Vad gav det och vad tog det? Någon kanske svarar: Det har tagit mera än det gav. Någon annan svarar kanske: Det tog allt, och nu står jag här tomhänt och kan inte reda mig längre.

En tredje svarar kanske: Det var mitt underbaraste år.

Vi ser att glädjen och sorgen drar tillsammans här i vår värld. Men i det här landet har vi i alla fall haft dagligt bröd, hus och hem. Vi har haft kära vänner, människor som älskat oss. Vi har haft frihet och fred och inte behövt torteras i mörka fängelsehålor för vår tros skull.

Gud har kommit till oss i vårt samvete, i sitt mäktiga ord. Han har sökt oss i lidandet och förlusten och sjukdomen och nöden. Han har varit med oss alla dagar fram till denna dag. Då upptäcker vi årets storhet, dess nåd och dess gränslösa gåvor. Då ser vi, att det var en gåva från nådens Gud.

Och nu träder vi in i ett ännu ett nytt år. Vi är fyllda av blandade känslor, av förväntningar. Även om vi med säkerhet inte vet vad det kommer att innebära, så kanske vi kan spekulera och säga att det kommer att innebära nya frestelser, nya svagheter och synder, nya plikter, nya bedrövelser, kanske döden. Allt kan hända oss och våra kära. Vi kan mista liv, egendom, ja, allt i denna världen. Vi har haft blandade känslor även under det år som gått. Så många av dem som vi älskade är kanske inte längre ibland oss. Vi kanske gjorde mycket som blev fel. Mycket blev kanske ogjort, som borde ha gjorts. Många ord blev kanske sagda som inte borde ha sagts, och kanske mycket förblev osagt som kunde ha sagts, åt dem som väntade på ett livgivande ord, ett ord som kunde ge tröst i en svår och sorglig stund. Vi har kanske sårat eller gjort någon ledsen under det gångna året med tankar, ord och gärningar. Och vi har säkert bett till Gud om förlåtelse för det förgångna, men genom denna känsla av bedrövelse måste vi lära oss att leva bättre under det nya året. Vi måste komma ihåg att varje ord vi uttalar och varje gest vi gör kan vara de sista, de sista innan döden når oss, eller de sista som hinner uppfattas av den människa som vårt ord eller vår gest var riktade till, innan döden drabbar henne. Om vi bara kunde ha detta i åtanke, skulle vårt liv och vårt ansvarskännande fördjupas, för våra ord och handlingar skulle då vid varje tidpunkt i vårt liv, så långt vi förmår, uttrycka största möjliga omsorg, största möjliga kärlek, och ett djup av ödmjukhet och tjänande.

Vi får träda in i det nya året, med hopp. Ett hopp om att Gud är med oss, ett hopp om Andens närvaro i oss, liksom Abraham, han hoppades bara inte, utan han trodde och var viss om att Gud och Guds Ande var med honom. Vi får bedja ständigt om kraft ovanifrån för att orka med allt ansvar och uppdrag som är ålagt oss. Vi lever i en värld, där det finns så mycket ångest, så mycket hjärtats sökande, så mycket smärta, smärta genom svält och sjukdomar, smärta genom mänsklig känslolöshet och grymhet. Därför har vi fått ett uppdrag av Gud. Jesus säger: ”Som Fadern har sänt mig sänder jag er” (Joh 20:21). Vi är sända för att bringa tröst och styrka, att vara Guds närvaro mitt i en värld som förskjutit Gud, öppet eller i tysthet. Vi är sända i världen för att vara ljus och frid och att genom vår närvaro väcka en känsla av trygghet och förvissning.

Låt oss därför gå in i detta nya år, inte passivt, inte med att fråga, vad året kommer att medföra, eller ge, utan med att fråga oss själva: Vad skall jag bringa denna världen för att den skall bli god, för att åtminstone en gnista av ljus må skina för envar som kommer i min väg?

Låt oss gå in i detta nya år i vetskapen om att det ibland är försent, och låt oss inte tillåta att något sådant händer, om vilket vi kan säga, att det är nu försent att ställa det tillrätta, att det nu är försent att göra vad som en gång kunde ha gjorts.

Vad skall vi göra nu? Jo, ett enda har vi att göra: bygga ett tillbedjans och tacksamhetens altare åt Herren och åkalla hans namn. Vi skall tacka Gud i dag såsom vi aldrig tackat förr. Han förtjänar det. Och vi behöver den stillheten och krafthämtningen för att sedan gå vidare mot nya mål, mot okända öden.

Så låt oss tacka vår Gud av allt hjärta för hans hjälp och godhet för det gångna året och be om välsignelse över det nya året.

Läs artikeln i Världen Idag.

Datum: 2007-01-29

Världen idag