Nu var det dags igen, teaterföreställningen om Den förlorade sonen hade för tredje gången uppvisning och denna gång i Göteborg. Succéföreställningen som tidigare visats på SOKUs 10- års jubileum och i Norrköping, hade även denna gång samlat ett hundratals människor i alla åldrar för att förmedla Jesu budskap om förlåtelse och kärlek.
Denna gång har SOKUs mediautskott gått bakom scenen för att ge tittarna och läsarna en inblick i hur arbetet fungerat. Detta är den första av två artiklar från vårt rotande bakom scenen.
Först ut var Yuhanes Kurt:
Yuhanes Kurt
Namn: Yuhanes Kurt
Bor: Göteborg
Roll i teatern: Ansvarig + regissör (tillsammans med Meshlin Melki
Hur kändes det att vara regissör till en sådan lyckad teater?
Tack till Gud som välsignat ett lyckat projekt där både medarbetarna (skådespelare, kulisser, sminkare, etc) vunnit mycket fint i Herrens namn: de har vunnit varandra som bröder och systrar, en unik och fin gemenskap i Herren, de har lärt sig enormt mycket genom att arbeta med detta, de har mognat och vuxit. Detta har varit vad vi kallat projektet i projektet. Sedan tackar jag Gud att Han stärkt, beskyddat och väglett mig och oss alla i detta. Sannerligen har det känts som att arbeta i Hans namn och det har varit väldigt väldigt skönt arbete, även om det varit jobbigt.
Vilket budskap vill du ge åhörarna?
Först och främst budskapet som finns att finna i liknelsen om den förlorade sonen, nämligen ångerns budskap att människan måste ångra sina synder. Samt att Gud är barmhärtig, att Han väntar på sina barn och förlåter den sanna ångraren. Men även att vi människor skall resa oss efter varje fall, att vi skall veta i våra hjärtan att Gud väntar på oss likt Fadern i liknelsen. Därför måste vi ta Guds hand när han hjälper oss att resa på oss. Detta knyts ihop med ångern i följande: Gud frågar inte varför du syndade Gud frågar varför du inte ångrade dig! Den förlorade sonen är en berättelse om förlåtelse och kärlek Faderns kärlek till sina barn Guds kärlek till sina barn. Inte nog med just denna bibliska och andliga liknelse, finns även det bokstavliga exemplet att många familjer har förlorade barn. Därför tar även familjerna tills sig budskapet om den förlorade sonens budskap, likväl som dessa förlorade barn.
Lyckades du med det?
Jag tror att budskapet garanterat gick hem hos alla de som sett någon av föreställningarna, tack till Gud. Med Guds välsignelse, med hjälp av ALLA bröder och systrar som bidragit med något, och särskilt tack till alla medarbetare för en strålande insats, samt de fantastiskt duktiga skådespelarna som väldigt duktigt lyckades spela sina roller och sprida detta budskap om Guds kärlek. Ett särskilt tack vill jag rikta till Meshlin Melki som varit med och stått bredvid mig och stöttat hela vägen tusen tack. Dessutom skall SOKU ha tack för förtroendet och all hjälp, samt min familj för dess helhjärtade stöd. Tack till Gud!
Vad har du fått för respons?
Folk som har sett teatern har blivit väldigt glada över en så fin föreställning samt det starka budskapet. De har varit väldigt positivt överraskade över hur väl vi lyckats skildra denna liknelse och gjort den levande: vad gäller kläder, smink, kulisser, musik, själva berättelsen samt det fantastiska skådespelandet. Folk har verkligen tagit till sig budskapet i deras hjärtan. Det fina är att de dessutom delar med sig om detta till folk som inte sett teatern att de berättar om den fina föreställningen samt dess budskap! Det är även en stolthet för mig och hela teatergruppen (och den stolte har sin stolthet i Herren) när vi får höra att vi fått folk att gråta under föreställningen även män! Och det är det jag även menar med det bokstavliga exemplet att familjer kanske relaterar till egna erfarenheter. Dessutom då att denna teater blir kanske som en andlig väckarklocka där individen börjar tänka på sitt leverne och sin relation till Gud. Teatern är nämligen ett väldigt fint sätt att framföra Herrens budskap, då det blir en nära upplevelse och i allra största grad något levande.
Namn: David Özmen
Bor: Norrköping
Roll i teatern: Fadern
Hur kändes det att medverka i denna teater?
Helt ärligt så är det här bland det bästa jag har gjort i hela mitt liv. Jag tackar Gud över att jag fått den här chansen att kunna delta i denna speciella teater och att kunna vara en del av den och framför allt att få dela med mig av kärleksbudskapet som pjäsen innehöll. Redan efter förra teatern (Mor Abrohom av Kaidon) så kände jag att jag hade gjort ett misstag att inte delta i den, så jag längtade väldigt mycket till en eventuellt kommande teater, och den kom också. När jag hörde om Den förlorade sonen så blev jag glad och tänkte att detta var ett tillfälle, en möjlighet att kunna få uppleva den stora gåva som vår Herre Jesus Kristus har givit oss och jag tvekar inte en sekund över denna chans jag fått. Upplevelsen i denna teater var helt underbar men vägen kanske inte alltid har varit så lätt till slutmålet, som var att kunna få dela med sig av Guds budskap.
Mycket tid och energi har krävts men hur jobbigt det än var så har det varit två, tre, fyra gånger mer så roligt och det bästa av allt är att det är för GUD vi gör allting och det är Hans namn som prisas. Vägen har som sagt varit lång men oerhört lärorik och ingen som har deltagit i teatern, på ett eller annat vis, kan säga att vi inte har fyllt våra väskor fulla. När man sedan stod där på scenen, redo att visa upp allting och dela med sig av Guds budskap, så uppfylldes man av en känsla som inte går att beskriva men det jag vet var att den var helt underbar och det tackar jag Gud för. Jag hoppas verkligen att fler få ta del av liknande saker i framtiden för man känner att man har blivit stärkt och fått mer kött på benen. Jag vill återigen tacka Gud av hela mitt hjärta för denna underbara och oförglömliga resa. Jag vill även tacka dem underbara ledarna Yuhanes Kurt och Meshlin Melki, som alltid har varit där och stöttat oss och fått allting med Guds hjälp att gå perfekt. Gud är BÄST!
Vilket budskap gav den till åhörarna?
Eftersom liknelsen om Den förlorade sonen handlar om kärlek, förlåtelse och framför allt ånger så tror jag det har påverkat åhörarna mest. Att veta att alla vi människor syndar och gör fel men att man då måste ångra sig för att få förlåtelse av vår Fader. Det är även väldigt viktigt att ha tålamod i bönen och inte säga emot, ty Gud vet vårt bästa och Han vill sannerligen vårt bästa. Såsom fadern i teatern aldrig tvivlade på att Gud en dag skulle höra hans böner och föra hans son tillbaka igen oskadd under Herrens beskydd, på samma sätt så måste även vi hela tiden vaka och be.
Vi måste be i tro och ha tålamod, och såsom Kyrkofadern Evagrios av Pontos sade: Var inte bedrövad om Gud inte omedelbart ger dig vad du ber om. Han vill ge dig något bättre – uthållighet i bönen. Samtidigt som jag tror att föräldrarna har lärt sig väldigt mycket av Den förlorade sonen så tror jag även och hoppas att många ungdomar har tagit till sig och börjat tänka annorlunda. Gud själv säger: Gläd dig, du yngling, i din ungdom, låt ditt hjärta glädjas i din ungdoms dagar. Vandra ditt hjärtas vägar, följ det dina ögon ser. Men vet att för allt detta kommer Gud att döma dig. (Pred 11:9)
Josef Aslan MU