[rish dayro] och fick uppgiften att styra klostret.

På samma sätt som en lampa lyser upp sin omgivning började S:t Gabriels handlingar att skina för sin omgivning och liksom en fader kärleksfullt tar hand om sina barn tog S:t Gabriel hand om de som befann sig i klostret. Många mirakel skedde genom honom och även efter hans tid. Nedan följer ett specifikt mirakel som Gud utförde genom S:t Gabriel.

Under S:t Gabriels tid som överstemunk kom en förmögen arabisk affärsman till klostret. Han hade med sig guld, kameler, hästar och tjänare. Han var på väg norrut, men eftersom det på vägarna fanns många farhågor, blev han tvungen att lämna sitt guld hos sin vän munken Johannes. Den rike mannen gav munken 100 denarer guld och sade: ”När jag återvänder ska jag ta med mig guldet, men om jag dör vill jag att du skriver till mina tjänare att de kommer och hämtar mina ägodelar.” Därefter fortsatte han norrut med sina tjänare.

Efter tre år återvände affärsmannen till klostret och sökte efter munk Johannes. Han blev informerad om att hans goda vän munk Johannes avlidit. Araben vände sig då till munkens vänner och sade: ”Sade han inte vart han har lagt mitt guld?”. De svarade honom: ”Nej, men han hade en nära elev.” När han frågade eleven om guldet svarade lärlingen att han inte visste något om det. Då tappade araben behärskningen och yttrade: ”Munk Johannes var en god vän till mig, jag försökte många gånger skänka honom guld, men han mottog det inte. Därför är jag säker på att han inte har tagit mitt guld, utan det måste vara du! Om du inte talar sanning så dödar jag dig!” Eftersom lärjungen inte hade någon aning om vart guldet var, sade han endast: ”Må Guds vilja ske, Han kommer att låta oss veta sanningen.” Araben trodde dock inte på eleven och lät sina tjänare binda fast honom och började misshandla honom. Eleven brast tillslut ut i gråt av all smärta han utsattes för och när munkarna hörde hans bittra gråt kallade de på S:t Gabriel som genast sprang till eleven.

När han såg hur eleven led sade han: ”Kom, vi går och frågar den döde vart han har lagt guldet.” Alla begav sig till munk Johannes grav och där började S:t Gabriel att be. När han slutade be ropade han med en hög stämma: ”Välsignade fader Johannes, vart har du lagt arabens guld?” Genast hördes ett svar från graven: ”På samma ställe som vi tillsammans lade guldet.” Detta trodde dock inte araben på och bad därför S:t Gabriel att öppna graven och S:t Gabriel gav sin tillåtelse till detta. Graven öppnades och araben gick ner till Johannes där han fann honom liggandes och lindad på sin plats. Det enda levande organ i hans kropp var hans tunga. I samma ögonblick brast araben ut i gråt och sade: ”Salig är jag som har fått se dig. Jag lovar dig herre att aldrig lämnar detta kloster där de döda talar med de levande. Det finns ingen sann Gud förutom den ni tror på.” Därefter stängde de graven och araben kallade på sina tjänare, skänkte dem guld och gav dem tillåtelse att gå fria. Han delade ut pengar till de fattiga och resterande skänkte han till klostret. Araben döptes, blev kristen och fick namnet Johannes efter sin vän. Han byggde sig ett hus bredvid munk Johannes grav där han förblev tills han dog. När Gud såg arabens tro och kärlek, gav han araben kraft att bota sjuka.

Vi ber att detta korta utdrag ger er en inblick till vårat älskade och sannerligen stora helgon S:t Gabriels liv. Vi vill också påminna er om S:t Gabriels kloster som än idag lyser starkt över oss alla och med sin andlighet och storhet. Det magnifika klostret styrs genom Guds nåd av Hans Eminens Metropolit Mor Timotheos Samuel Aktas och befolkas av ett ca. 50-tal personer, däribland munkar, nunnor, elever och lärare. S:t Gabriels kloster besöks varje år av tusentals besökare från världens fyra hörn som kommer dit för att få välsignelse från helgonet och för en fantastisk upplevelse.

Må S:t Gabriels böner vara med oss alla. Amin

Källor: – S:t Gabriel Kloster – Mor Philixinos Yuhanon Dolabani – Den Dolda Pärlan (The Hidden Pearl) Prof. Sebastian P. Brock

ReligionsUtskottet