En av den tidiga kyrkans viktigaste personer är också kanske en av de minst kända. St. Irenaeus av Lyon (ca 139 – ca 208) har haft ovärderlig betydelse för Kristi kyrka.

Född omkring år 140 växte St. Irenaeus upp i Smyrna (dagens Izmir) i Mindre Asien (nuvarande Turkiet). St. Irenaeus växte upp i en kristen familj och blev undervisad av St. Polykarpos – aposteln Johannes lärjunge. St. Irenaeus kan ha varit son till en kristen handelsman, för han flyttade sedan till Gallien (nuvarande Frankrike) och staden Gaul (nuvarande Lyon). Dessa församlingar var grundade av Orientaliska köpmän och fick utstå mycket lidande och tortyr under den Romerske kejsaren Marcus Aurelius. Vid den här tiden var St. Irenaeus präst och på missionsresa i Rom. Den gamle biskopen i Gallien, St. Pothinus, led martyrdöden och St. Irenaeus blev vald till hans efterträdare när han återvände till Gallien. St. Irenaeus lät sig inte skrämmas av förföljelsen utan missionerade och kristnade småstäderna och landsbygden i Saôn trakten.

Mest känd är St. Irenaeus dock för sitt apologetiska arbete (försvarandet av tron) mot den tidens villoläror. Den största – Gnosticismen – påstod sig inneha ”hemlig kunskap” om Jesus och Hans lära. St. Irenaeus motbevisade Gnostikernas påståenden bland annat genom att skriva upp listor på biskopar efter apostlarna. Biskoparna har fått ”sanningens nådegåva” på ett särskilt sätt genom den handpåläggning som kom från de första apostlarna. St. Irenaeus är den förste teologen som använder den så kallade apostoliska successionen som ett bevis och villkor för sanningen. Apostlarnas lära förmedlades genom deras efterträdare och påståenden om att Jesus hade en hemlig lära, är otänkbar eftersom Jesus själv instiftade apostlarna och undervisade dem grundligt.

Det fanns på St. Irenaeus tid många falska evangelier. Gnostikerna hade en tendens att antingen förakta några eller alla evangelier, eller så påstod man att man hade egna. St. Irenaeus främsta verk heter Adversus Haereses (mot villolärorna) och där skrev han: ”Det är inte möjligt att antalet evangelier kan vara fler eller färre än de till antalet är (alltså 4). Eftersom det är fyra zoner i den värld vi lever i och fyra ’katolska’ vindar. Kyrkan är dessutom spridd över hela världen och kyrkans grundpelare är evangeliet och livets Ande; det är passande att hon har fyra pelare vilka utandas odödlighet på varje sida och återuppväcker människorna” (Mot Heresierna, Bok 3; Kap 19:8)

En annan av gnosticismens felaktiga läror var att den mänskliga kroppen var ond. Genom en särskild sorts kunskap (”gnosis” på grekiska) skulle människan frigöra sig från kroppen och nå Gud. Denna lära strider mot det faktum att ”Gud skapade människan till sin avbild” (1 Mosebok 1:27) och ”er kropp är ett tempel för den Helige Ande” (1 Korintierbrevet 6:19). St. Irenaeus arbetade mycket med något vi skulle kunna kalla för ”kroppens teologi”. Långt ifrån ett förakt mot den mänskliga kroppen, hade Gud genom att bli människa i Jesus Kristus återställd den till den värdighet som var Guds avsikt från början. Genom att Gud går igenom alla stadier i en människas liv från födelse, uppväxt och död, är allt helgat och uppståndelsen är kronan på verket.

St. Irenaeus beskriver frälsningens historia i olika faser och beskriver olika förbund i Gamla testamentet (Noa, Abraham m fl.) som förberedelser och förebilder för det slutgiltiga förbundet i det Nya testamentet genom Jesu död och uppståndelse.

St. Irenaeus firas den 28: e juni i den Katolska kyrkan och den 23:e augusti i de flesta Ortodoxa kyrkor i världen.

”Vi har inte lärt oss frälsningens väg från någon annan än från de vilka evangeliet har blivit oss givet, som de en tid predikade öppet och vid ett senare tillfälle, genom Guds vilja, gav oss skrifterna till att vara vår tros grundpelare… Matteus överlämnade ett skrivet evangelium bland Hebréerna på deras egen dialekt, medan Petrus och Paulus predikade i Rom och lade kyrkans grund… Markus, Petrus tolk och lärjunge, överlämnade även han ett skrivet evangelium till oss om vad som hade predikats av Petrus. Även Lukas, Paulus medarbetare, skrev i en bok det evangelium som predikades av honom (Paulus). Efteråt publicerade Johannes själv – Herrens lärjunge – som även hade lutat mot Herrens bröst, ett evangelium under hans vistelse i Efesos i Asien. Dessa har alla förklarat för oss att det finns en Gud, skapare av himmel och jord, proklamerat av Lagen och Profeterna; och en Kristus, Guds Son. Om någon inte accepterar dessa sanningar, förkastar han Herrens medarbetare (alt. vänner); nej han föraktar även Herren Kristus själv; Ja, han föraktar även Fadern och står självfördömd, föraktandes och motsättandes sin egen frälsning, såsom fallet är med alla heretiker” (Mot Heresierna, Bok 3; Kap 1:1,2)

Må Hans böner vara med oss alla, amin.

Källor: Den Heliga Bibeln Källor – Den Kristna spiritualitetens bakgrund. Olivier Clement, Artos 2004 Irenaeus av Lyon, Bevis för den apostoliska förkunnelsen, Artos 1997 The Apostolic Fathers with Justin Martyr and Irenaeus, The Christian Literature Publishing Comapny; 1885, USA http://en.wikipedia.org/wiki/Irenaeus_of_Lyon http://orthodoxwiki.org/Irenaeus_of_Lyons

ReligionsUtskottet