Vi minns mycket väl år 2003, året då SOKU-Botkyrka för första gången intog Idre fjäll med stor förtjusning. Glädjens ljud fann ingen tystnad. Amatöråkning var det enda ord som passade in hos de flesta just då. Skidor och stavar tappades, liftar stoppades, skotrar kallades
listan är lång.
Då sa, upp till bevis har man en gång lärt sig cykla, kan man cykla. Detta borde väl gälla vid skidåkning också? Om man nu en gång lärde sig att cykla, det vill säga.
Ett 30-tal syrianer, två lyxstugor, en chaffis.
Vi drar till fjällen – Se upp i backarna – Här kommer vi!
För fjärde året anordnade SOKU-Borkyrka en skidresa för sina medlemmar 10/1-13/1-08. Gamla veteraner blandat med nya färskningar vad gäller skidåkning. Förväntningarna var stora.
Efter åtta timmars bussresa, där underhållningen till stor del bestod av våra klassiska vänner serier, då ingen av de andra brända dvd filmerna fungerade, anlände vi sent på torsdagskvällen och resterande tid spenderades fritt med att packa upp och hemtrivas.
Fredagsmorgonen bjöd på strålande sol, snötäckt omgivning och inte allt för många minusgrader. Magnifik syn att vakna upp till.
Efter utcheckningen av skidutrustningen var vi redo att bestiga svarta backen.
– Ahna kolan Suryoye! Suryoye Suryoye, ekade i Idres backar.
Vårt första fan, från Malmö, träffade vi på strax efter utcheckningen av våra skidor – en äldre svensk man som var vårt syrianska fotbollslag trogen. Han kände sig ärad av att få träffa oss syrianer och var tvungen att röra vid Stefan, då han fick veta att Stefan är släkt med Kennedy ;).
Känslan satt i! En mer njutbar åkning var svårt att finna. Det kändes som att man befann sig i ett vykort med ett idylliskt vinterlandskap.
Underbart härligt!
För färskningarna, där vår käre ordförande Stefan Aydin ingick, var det dock det gamla vanliga som gällde, stå upp på skidorna, hoppa av och på liftarna i tid samt att lära sig bromsningstekniken även om störtloppsåkningen såg väldigt professionellt ut, men det slutade ofta med att gräva guld i snön, med en dykning i världsklass. Många härliga skratt bjöds det i alla fall på.
Efter dagens åkning hade mycket energi gått förlorad som behövdes fyllas på inför morgondagen. Matlagningen stod vi själva för och med lite hjälp av tjejerna fick även killarna mat på bordet.
Vinteräventyret bestod inte enbart av skidåkning. Som vid alla SOKU-möten finns alltid ett syfte att berika sina medlemmar med ny kunskap och kanske en eller två tankeställare.
SOKU-Sveriges självaste ordförande Feride Tas höll en kort presentation om förbundet och dess verksamhet, följt av en föreläsning om att kunna se sin uppgift här på jorden. Till sin hjälp använde hon boken Leva med mål och mening, skriven av Rick Warren.
Den som förtröstar på rikedom, han faller, men de rättfärdiga grönskar som löven. Ordspråksboken 11:28
Boken är upplagd som en personlig 40 dagars andlig resa som vill hjälpa dig att förstå livets viktigaste fråga: Vad i all världen gör jag här? När du upptäcker att det finns ett liv med mål och mening minskar stressen, du blir fokuserad, det blir lättare att fatta beslut, livet får en mening och – det viktigaste du blir beredd för evigheten.
Slutcitat: Det viktigaste är inte hur länge du lever, utan hur du lever!
Efter den intensiva och givande föreläsningen var det dags att lätta upp stämningen med pictionary, charader och land och stad på syrianska, som hölls av vår broder Mattias Abraham. Alla fördomar om att vi syrianer är högljudda, målinriktade och envisa bevisades – tävlingarna togs på fullaste allvar, på både gott och ont.
Under hemfärden delades priser ut för årets bästa i olika kategorier som årets dykare, årets fall, årets Gunde Svan, årets snövit, årets nykomling, årets modige, årets höjdare, årets paparazzi, årets störtloppsåkare, årets veteran och många många fler.
Vänner temat skulle komma att genomsyra denna resa – trots alla snömulningar, fusktävlingar och höga ljudstämning – var vi ju trots allt vänner; I´ll be there for you
Vi tackar Herren vår Gud för genomförandet av denna resa i kärlekens namn, samt SOKU-Sverige och SOKU-Botkyrka och inte minns det härligt gänget där uppe. Hoppas vi ses framöver! Guds Frid. 
Maria Tas