Påsken, eller som det heter på syrianska åminnelsen av vår Herres uppståndelse är en av år kyrkas största högtider, om inte den största. Den inleds av 40-dagarsfastan som avslutas med stilla veckan eller Enligt konciliet i Nicea år 325 firas påsk den första söndagen efter den första fullmånen efter vårdagjämningen. Det skall även nämnas att vår kyrka firar påsk enligt den julianska kalendern, till skillnad från den gregorianska kalendern och detta kan skilja sig ganska markant från t ex Katolska kyrkans infallande av påsk. Givetvis firar vi inte påsk förrän efter den judiska högtiden. Det är viktigt att poängtera den fantastiska gåva vår kyrka har genom dessa traditioner och ceremonier som gör att vi minns och spelar upp vår Herres liv bland oss. Detta är något vi måste förvalta genom att besöka kyrkorna särskilt under denna period och tid av sorg och lidande som vi måste dela med vår Herre för att till slut nås av det fantastiska glädjebudskapet att vår Herre är uppstånden och att Han besegrat döden och synden för vår skull. Långfredag [zuyoho oseghdto daslibo] vördnad och dyrkan till korset Passionsfredagen präglas starkast av vår Herres lidande, korsfästelse och död på korset. Vid eftermiddag/kväll påbörjas processionen med prästen och diakonerna iklädda sina skrudar (naturligtvis in och ut). Och till skillnad från övriga processioner sker denna tvärtom och går från söder till norr och prästen bär korset, som är täckt av en svart duk, på sin högra axel vilket visar på vår Herres vandring från Pilatus palats till Golgata, bärandes sitt kors. Det är under denna procession i synnerhet (och under stilla veckan i allmänhet) förbjudet att kyssa korset eller Bibeln eller överhuvudtaget kyssas alls. Efter processionen står prästen och diakonerna vid altaret och klär av korset och ställer det på ett ställ med två tända ljus vid sidan om, symboliserande de två rövarna som korsfästes tillsammans med Jesus. Efteråt, vid Bibelläsningen, när prästen läser att den ene rövaren tillrättavisade honom (Luk 23:40), knäcker man det vänstra korset (vänster om vår Herre) och släcker det som tecken på den rövare som hädade mot Jesus. Vid en senare Bibelläsning om mörkret som föll över jorden släcker man ljuset i kyrkan och när det läses att templets förhänge gick itu (Luk 23:44) dras altarets draperi till mitten (halvöppet). Vid den nionde timmens bön tar man ned korset från stället och lägger det på ett bord och prästen samt diakonerna utför ceremonin om korsets vördnad. Efter ceremonin och vidare gudstjänst predikas det om vår Herres frälsning som de trogna erhållit genom Hans lidande, korsfästelse och död och vår himmelske Faders kärlek. Därefter sjungs hymnen [soghdinan laslibo], vi dyrkar korset tre gånger, varpå nästa procession sker tvärtemot den tidigare, där man går från norr till söder med prästen bärandes korset på sin vänstra axel. En kista full av blommor (men inget kors) bärs med av ett antal män, och de troende söker välsignelse genom att passera under kistan. När denna procession är avklarad sker på altaret korsets elevation i de fyra väderstrecken följda av respektive fyra böner följt av välsignelsen [zuyoho] av de fyra väderstrecken, varpå begravningsriten påbörjas. Under särskilda hymner står prästen på altarsteget och blandar vinäger med myrra i en skål och smörjer korsets fyra hörn med blandningen. Därefter sköljs korset med rosenvatten över skålen. Ritualen symboliserar tvättandet av vår Herres kropp av Josef och Nikodemus. Sedan balsameras med rökelse, täckt av ren bomull och lindas in i ett fint linnetyg. En vit servett binds runt korsets huvud och höften täcks av en gördel. Korset begravs sedan i kistan bakom eller under altaret med huvudet mot söder och fötterna mot norr, ansiktet mot söder och den rätta sidan mot golvet för att pressa spjutets sår. De två bjällerstängerna [maruhotho] placeras vid var sin sida om graven med en tänd lykta ovanför den, som för att stänga för graven till uppståndelsen. Efter begravningsceremonin tar den troende församlingen del av den bittra tvagningsvätskan för att påminnas om vår Herres lidande och passion och de troende skall vara noga med att inte spilla något av drycken. Religionsutskottet
[hasho foruqoyo]. Denna sista vecka innan uppståndelsehögtiden är en allvarlig och sorglig tid med dagliga mässor/gudstjänster och varje dag har sin betydelse med stegrande inriktning på vår Herre Kristi lidande.