Ett fenomen som de senaste femtio åren har påverkat alla kyrkor i hela världen är frågan om kvinnliga präster. Det är egentligen naturligt att vi också ställer oss frågan hur det kommer sig att alla de apostoliska kyrkorna (ortodoxa och katolska) håller fast vid att bara män kan ta emot vigningens sakrament i alla dess former, både diakonvigning (mshamshono ewangeloyo), prästvigning och prästämbetets fullhet, nämligen episkopatet eller biskopsämbetet.

Låt oss i all öppenhet vad förespråkarna för kvinnliga präster egentligen har för skäl att säga det de säger. Det finns olika argument men jag ska framförallt ta upp två stycken, förklara dem och därefter ge olika argument till varför bara män kan ta emot vigningens sakrament.

Ett av de skäl som ges för att kvinnor ska ta emot vigningens sakrament är inte ett egentligt argument, det låter så här: varför inte? Varför ska inte kvinnor kunna bli präster? Det är det som ska besvaras under artikeln. Men låt oss först klargöra att om man inte vet varför en vägg i ett hus står där den står och inte förstår dess funktion så är det bättre att låta det stå tills man vet. Det kanske visar sig att huset rasar om väggen rivs. Samma sak gäller vår fråga. Låt oss förstå varför bara män kan ta emot prästvigning innan vi beslutar oss för att det är fel. De framgenta skälen skall mer besvara frågan.

Ett av de viktigaste angivna argumenten som förespråkarna för kvinnliga präster ger är jämlikhet. Om Gud har skapat både man och kvinna med samma värdighet, varför kan inte kvinnan bli präst då? Är hon mindre värd eller är det så att hon inte har lika bra egenskaper som män? Är det inte så att kvinnor har vissa egenskaper av naturen som är eftersträvansvärda och som män ofta saknar?

Det här argumentet innehåller tre olika missförstånd som behöver klargöras. Det första missförståndet är betydelsen av ordet jämlikhet. Det är sant att män och kvinnor är jämlika i värdighet eller dignitet, men män och kvinnor är olika. Det innebär inte att de är olika mycket värda, de är olika på samma sätt som en mikrofon och en högtalare är olika. Det andra felet som argumentet innehåller är att människan får sin värdighet utifrån vad hon gör eller kan göra. Det är en funktionalistisk syn på människan: om kvinnan inte kan bli präst och göra det män kan (förrätta sakramenten) har hon inte samma värdighet. Hur blir det t ex med en person som ligger invalid hela livet, eller som ligger i koma, har personen mindre värdighet än en fullt ”funktionell” människa? Människan reduceras till vad hon gör med det argumentet. Att kvinnan inte är mindre värd än män kan egentligen sammanfattas i kyrkans syn på Gudaföderskan Maria. Ingen människa har blivit mer upphöjd än den här skapelsen. Hon är de troendes enda ”skryt”. Efraim Syrien prisar henne som ” heligare än Serafer, den helige Andes beslöjade källa. Lika ren som Eva före fallet” (Ephraim Syriern)

Det sista missförståndet rör de eftersträvansvärda egenskaperna som en kvinna må ha. Maria upphöjs så högt och ändock har kvinnor aldrig tagit emot vigningens sakrament i de apostoliska kyrkorna. Prästämbetet blir man kallad till av Gud, varefter kyrkan bedömer om kallelsen är äkta eller inte. Att bli präst är ingens rättighet, det är ett liv utgjutet till att tjäna som Kristus tjänade. Ingen har rätt att bli präst, men Gud kallar och kyrkan bedömer och tar emot.

Argumentet med jämlikhet håller alltså inte, det innehåller åtminstone tre olika fel. Vad finns då för argument för att bara män kan ta emot vigningens sakrament? Det finns många olika men vi ska ta upp två stycken här. Det första är enklast men borde egentligen räcka. Argument från Traditionen (alltså tron så som den givits vidare från apostlarna och de tidigaste fäderna i kyrkan). I tvåtusen år har kyrkan bara accepterat att män kan ta emot vigningens sakrament och det har aldrig ifrågasatts förrän de senaste kanske 50 åren. Kristus hade många kvinnor i sin omgivning som stod honom nära. Jag tänker på Maria från Magdala, Maria och Marta – Lasarus systrar, Maria Klåpas fru och alla de kvinnor som evangelisterna skriver var med Kristus intill de sista minuterna och såg honom dö på korset, och tillsammans med dessa hans och vår Moder Maria. Men bara tolv män blev valda till apostlar och de i sin tur utvalde andra män till att bli diakoner (se t ex Apostlagärningarna 6:5), präster och biskopar (se t.ex. 1 Timoteus 3).

Det leder oss in på ett sista och viktigaste argumentet för att förklara och förstå varför bara män kan ta emot vigningens sakrament. Det är en fråga om bildspråk (vad betyder det att vara man/kvinna). Vi kan ställa oss frågan varför Gud blev man och inte kvinna när han tog kött och varför vi refererar till Gud som Fader och inte vår Moder i himlen. Och vi kan därmed fråga oss om varför inte en präst kan vara en kvinna. Vad är en präst? En präst delar i Kristi prästerliga uppdrag par excellence. När en präst t ex firar den Gudomliga Qurbono så talar han inte bara i Kristi namn, nej, utan Kristus talar genom prästen. Han är en ”alter Kristus” (Ishak Saka) som står på altaret och säger: ”Detta är min kropp, utgiven för er.” Vi tror att Kristus verkligen blir närvarande i brödet och vinet (www1) Vem kan säga detta är min kropp om inte Kristus? Det är väl ingen annans kropp och blod än Kristi? En präst kan bara vara man av samma anledning som bara pojkar kan bli pappor. Det handlar alltså om verklig symbolism och inte om någon fantasi. Är det t ex meningslöst att kalla Gud för Fader? Varför inte Moder? Gud är ju ande och har inget kön. Nej, Kristus själv har lärt oss att kalla Gud för ”Vår Fader i himlen” och Kristus som är Sonen är man.

Principen om prästen som en alter Kristus gäller alla sakramenten i kyrkan. När prästen vid t ex försoningens sakrament i slutet av bönen uttalar: ”Jag löser dig min broder/syster från dina synder i Faderns och Sonens och den helige Andes namn” så är det verkligen Kristus som löser genom prästen. C.S Lewis sammanfattar det senaste argumentet om symbolism/bildspråk på ett förträffligt sätt:

”Varför kan inte en kvinna i denna