I Stockholms Stadshus hedrades den 10 januari 2005 dem mer än 150 000 omkomna i tsunami-katastrofen. I denna gemensamma samling för eftertanke av naturkatastrofen i Asien fanns bland andra kungahuset, regeringen, representanter för riksdags-partierna, myndigheter, ungdoms-organisationer med flera på plats.

Tanken bakom denna ceremoni var att ge möjlighet till eftertanke och gemenskap.

Ceremonin innehöll musik och sång av bland andra Janne Schaffer, Benny Anderssons Orkester, Robyn, Nacka musikklasser och Louise Hoffsten sammanflätat med utländska folkvisor. Det förekom även diktläsning samt korta tal av Kung Carl XVI Gustaf, Ärkebiskop K G Hammar och Statsminister Göran Persson i en anda av solidarisk inramning.

Kungen framförde ett mycket personligt tal i vilket han betonade förhållandet mellan förälder och barn, framför allt förlust av förälder för barnet.
– Jag vet vad det betyder att växa upp utan en pappa. Jämfört med många barn hade jag det säkert bra, men för alla barn är en förlorad förälder alltid oersättlig. Jag vet något om den saken.
– Jag liksom alla män i min generation är ovan att visa känslor, men jag vill säga till alla som känner så: våga visa svaghet, värme och känslor. Låt oss våga hjälpa. Låt oss lägga våra masker åt sidan och våga vara medmänniskor.

Ärkebiskopen frambetonade sorgens del som ingår i människan då den är en del av livet.
– Tårar, också på offentliga platser är inget ovanligt längre. Skrämmer det oss eller värmer det oss? Bara den som älskar sörjer. Är det inte det som värmer oss alla att sorgen visar på så stor kärlek som finns där hela tiden. Kärleken, sårbarheten och sorgen hör samman. Är det inte snarare så att sorgen alltid ska vara en del av livet, för bara då är kärleken det.

Statsministern började sitt tal med att använda sig av Gunilla Linn Perssons ungdomsroman ’’Allis med is’’.
– Allis hjärta har frusit till is efter förlusten av sin bästa vän. Sigge är pojken som förlorar sin mamma. Allis och Sigge möts i stor sorg men saker och ting börjar hända, framför allt i Allis hjärta.

Statsministern går vidare i sitt tal och uttrycker sin och regeringens djupaste deltagande med alla drabbade på alla sätt. Han säger att det inte går att bära en annans sorg men markerar särskilt att med stöd och värme kan all börda bli lättare.

Statsministern avslutar sitt tal genom att fortsätta på det han började med.
– Nu börjar Allis is runt sitt hjärta smälta. Hjärtat börjar slå igen. Det slår nu ett slag för sorgen och ett för glädjen, för det ena fanns strax intill det andra.

SOKU-Sverige tackade ja till denna inbjudan av regeringen att delta i gemenskapen och i sorgen. I vårt djupaste beklagande av denna katastrof närvarade vi med fem representanter från förbundet. Vi ville genom detta förmedla några omtänksamma ord och visa vårat stöd i praktisk handling.

Kärleken och omsorgen förvandlar verkligen. Det är dessa två inställningar som förvandlar ensamheten till gemenskap, sorg till glädje och oro till frid. Ingen ska tro att det är möjligt att vara fullständigt oberoende och utan behov av hjälp från andra. Inte heller ska någon tro att man kan stå utanför kravet att hjälpa en medmänniska. Världens befolkning fungerar bara som den ska när alla gemensamt arbetar för varandras bästa. Vi ska glädja oss med dem som är glada och gråta med dem som gråter. Vi är satta här i världen för att hålla ihop – det finns inget individualistiskt. Jag med SOKU-Sverige ber er alla om enhet att älska varandra och samarbeta – vara ett hjärta och en själ då följer vi vår Herre Jesus Kristus exempel och på så vis kommer vi även närmare Gud.

Jakob Yalgin, SOKU-Sverige