Sveriges riksdag röstade idag nej till ett svenskt erkännande av folkmordet på syrianer, armenier, och pontiska greker under 1915.

Utrikesutskottet som avslog motionerna om ett erkännande av folkmordet menade att forskare är oeniga om det rör sig om ett folkmord eller inte, och att FN:s folkmordskonvention 1948 kom till efter folkmordet 1915 och kan därför inte ta ställning till det. Men när man Mats Sander (m) fick frågan om, vilka forskare det är som är oeniga svarade inte Mats Sander (m).

Hans Linde (v) som ställde frågan tycker att det är pinsamt och att utrikesutskottet borde tänka om sina argument.

Mats Pertoft (mp) bestred på samma gång argumentet om att FN:s folkmordskonvention kom till efter folkmordet på syrianer och undrade då varför man kan erkänna förintelsen? Pertoft (mp) som igår deltog i debatten om erkännandet av folkmordet tycker att de som säger nej till ett erkännande står på väldigt lös grund. Detta efter argumenten som utrikesutskottet presenterade och själva inte kunde förklara ordentligt.

245 röstade emot och 37 för

Vänsterpartiets och miljöpartiets alla representanter röstade för ett erkännande, detta gjorde även tre andra riksdagsledamöter som gick emot sitt parti. Dessa var Ibrahim Baylan (s). Yilmaz Kerimo (s) och Fredrik Malm (fp). Kerstin Lundgren (c) som även hon är för ett erkännande kunde inte delta i omröstningen på grund av ett politiskt uppdrag utomlands.

Det syrianska och armeniska folkmordet 1915

Det syrianska och armeniska folkmordet var ett folkmord på den syrianska, armeniska och pontier grekiska befolkningen i det Ottomanska riket, i dagens Turkiet. Folkmordet skedde mellan åren 1915 och 1923 i skuggan av första världskriget under huvudledningen av den ungturkiska rörelsen.

Under detta folkmord som brukar kallas det första folkmordet under 1900-talet massakrerades och förföljdes den syrianska, armeniska och pontier grekiska befolkningen i det Ottomanska riket svårt. Under dessa år mördades cirka 1.5 miljoner människor ur dessa folkgrupper.

Trots att Turkiet fortfarande inte tagit itu med sin historia och erkänt detta folkmord har idag 22 nationer officiellt erkänt folkmordet.

Hjalmar Branting, svensk socialdemokratisk politiker som blev Sveriges statsminister tre gånger höll den 27 mars 1917 ett tal på Auditorium vid Norra Bantorget i Stockholm i samband med ett opinionsmöte mot det armeniska folkmordet. I tidningen Socialdemokraten den 28 mars 1917 återges talet där Branting bland annat sa :

”Dokumenten säga klart ifrån, att här ej är tal om övergrepp av underordnande, utan det är frågan om ett organiserat och systematiskt folkmord, värre än vad vi någonsin sett maken till i Europa. Det har gällt att hela stora områdes befolkning, att massakrera dem, driva de överlevande i öknen under förhoppning att de ej skola uthärda utan att deras ben skola vittra i ökensanden.

Detta folkmord står bland krigets alla ohyggligheter beträffande offrens antal och den systematiska vildheten i dess utförande utan motstycke. När vi läsa därom har det isat våra hjärtan, verkligen på allvar isat våra hjärtan”.

Josef Aslan MU